Vi gjorde ett nytt försök med vagnen idag. Vi skulle till Ikea och jag kände av någon anledning att jag inte ville ta sjal eller sele. Därför tog vi vagnen. Det gick bra till en början, men det var för att han sov innan vi åkte och sov medan vi åkte och sov i vagnen. Efter att vi ätit ville han också äta. Efter hans mat fungerade inte vagnen. Det finns inte en chans att han kan vara vaken och nöjd i vagnen. Han har dessutom väldigt svårt att komma till ro någon annanstans än i famnen eller i sjal/sele. Så halva trippen på Ikea bestod av att försöka hålla honom lugn. Testa olika ställningar, napp och allt möjligt. Hade jag haft honom i sjalen hade det helt enkelt bara varit att sätta honom där, ge honom nappen och hålla sig i rörelse till en början.
Så nej. När alla säger: ”Åh är det inte jobbigt att bära?” så vill jag bara skrika rätt ut. Nej, det är inte jobbigt att bära. Det som är jobbigt är att lyssna på sitt barn skrika så han inte får luft. Men ja, om man har en oergonomisk sele utan höftbälte så förstår jag att man borde tycka att det är jobbigt att bära. Men jag har en ergonomisk sjal som avlastar bra. Eller en ergonomisk sele som avlastar bra. Det är betydligt skönare än att försöka bära honom med armarna. Faktiskt.
Det är egentligen inte jobbigt alls. Det är mysigt. För varje sekund i sjal/sele får vi bättre och bättre anknytning. Jag är hans trygghet. Vi får chansen att anknyta massor även om jag har händerna fria för de äldre. Den där vagnen vill jag bara slänga åt helvete. Jag vet ju att det kan ändras senare så jag kommer inte göra det riktigt ännu, men den kan nog få flytta ned i källaren ett tag.
