Började dagen med att gå till förskolan med Joakim. Eller ja, dagen började långt innan det med en liten plutt som ville ligga bredvid mamma. Joakim alltså. Mikael föredrar pappa på natten tydligen. Men den riktiga dagen började med att göra Joakim redo för förskolan. Vi gick dit och lämnade honom, Mikael satt i selen som vanligt. Jag tycker om att ha selen för då behöver jag inte lämna honom ute i vagnen, jag behöver inte ta in honom och ta plats i den trånga hallen och jag behöver inte oroa mig för att ett barn ska rycka honom i armen. Han brukar dessutom somna till lite, sen lägger jag ned honom hemma för att ge honom mat innan han somnar om och sover till 12 när det är dags att hämta Joakim. Vilket innebär vila för mamman.
Så han fick åka selen idag med. Och visst somnade han. Jag la ned honom i sängen och började gå efter flaskan etc för att fixa ersättning. Men jag hejdar mig. Han sov fortfarande. Så jag la mig bredvid i sängen och tänkte att nu får jag ta vara på varje sekund han sover för det är inte säkert han sover så länge. Klockan går. Tillslut, klockan 11:15 vaknar han. Jag ger honom mat och vi gosar. Jag tänker direkt att han kommer inte sova sen när Joakim ska sova så jag passar på att vara kvar i sängen och vila så gott det går.
Vi går och hämtar Joakim. Än en gång är Mikael i selen. Han brukar somna även då, men vaknar när jag lägger ned honom. Idag sov han en kvart innan han vaknade. Han var inte nöjd med något alls så jag gjorde mer mat. Inte ens efter maten var han nöjd. Så la jag honom mot bröstet. Där somnade han. Och sov fram till tre när jag var tvungen att lägga ned honom för att kunna väcka Joakim. Mikael vaknade såklart och var ledsen. För att somna om när vi kom bröst mot bröst igen.
Så har hela dagen sett ut. Han har ätit, sovit och bajsat. Några leenden har han bjudit på och han har bara varit nöjd hos mig. Vakenperioderna som annars kan vara två-tre timmar har varit en halvtimme. Det stämmer bra med att det skulle kunna vara det tredje språnget. Utvecklingen som ska ske i det språnget stämmer också. Han börjar upptäcka händerna och han förstår olika tonlägen.
Det har varit en mysig dag, men man känner sig rätt låst. Nu ligger han i alla fall i dubbelsängen och sover. Efter att jag gått runt med honom i mei taien. För att inte väcka honom knöt jag av mig hela den och lät den ligga kvar under honom. Direkt tog han tag i ena remmen för att gosa med.
Det viktigaste för mig är att jag känner att jag i alla fall när det kommer till närhet ger mina barn vad de behöver. De stora vet att de kan komma in till oss och lägga sig. Även om det är ett snäpp problematiskt när både Joakim och Charlie vill ligga bredvid mamma och ingen vill ligga mot ryggen. Den lilla vet att mamma kommer när man gnäller. Det är viktigt för mig att ge barnen det de behöver i närhet. För närhet ger trygghet och trygghet ger så otroligt mycket.
