För lite mer än tre år sedan var jag till vår öppna förskola för första gången. Jag minns hur vi kom in där, en fredagmorgon. Vi möttes av pedagogen P som välkomnade oss och sa att det bara var att gå in och leka. De andra skulle upp på frukost och vi kunde följa med om vi ville. Vi hade ätit hemma så vi hoppade över frukosten men gick in och lekte.
Jag minns fortfarande hur välkommen en kände sig. Hur varmt det kändes. Vi stannade och lekte ett tag, Charlies pappa kom förbi en sväng också. Sen gick vi inte tillbaka på ett bra tag. Charlie gick tillräckligt mycket på förskola och det var så mycket annat som skulle hinnas med. Så blev jag gravid. Charlie fick börja gå 15 timmars dagar från och med det beräknade datumet. När Joakim var fem dagar försenad gick jag och Charlie till öppna förskolan, den här gången åt vi frukost också.
Sen dess fortsatte det. När Charlie gick på den kommunala förskolan blev det bara fredagar för de andra dagarna de hade öppet gick han på förskolan till klockan 14 på eftermiddagen. Sen började han på Kulskolan. Då gick han fyra dagar i veckan och då bara till 12. Dagarna blir rätt långa med en bebis och ett större barn som behöver stimulans. Jag har alltid hoppats att jag skulle vara den där hurtiga mamman som skulle jaga nya lekplatser och övervinna alla hinder. Men jag var för bekväm. Att ensam hänga i en lekplats är skittråkigt. Att gå till öppna förskolan där det finns både toaletter, fika, micro, vatten OCH andra vuxna att prata med är superkul!
Under snart två års tid har jag nästan spenderat varje vecka i kyrkan. Minst en dag men oftast tre dagar. Jag har träffat flera personer med hjälp av kyrkans öppna förskola som jag skulle tänka mig att bjuda in på mitt trettioårskalas (skulle ju kunna bjuda dem innan om det inte vore så att jag knappt firar alla andra födelsedagar). Jag får möjlighet att få avlastning vid t. ex blöjbyten eller matning av liten. Jag får prata med andra vuxna och till och med dricka en kopp kaffe.
”Min” kyrka, Västerstrand, är verkligen underbar på många sätt. Med jämna mellanrum är det familjegudstjänster, familjefester och liknande. Varje vecka finns det möjlighet att äta soppa, hembakt fika, hembakta scones eller våfflor och inte att förglömma fredagsfrukosten! Det är engagerad personal både på öppna förskolan och i andra delar av kyrkan.
Du är välkommen som du är. Det är inget intagningskrav. Du måste inte vara medlem, eller troende. Kyrkan har varit min räddning, och jag vet andra som också blivit hjälpta av att komma i väg till öppna förskolan. Utan kyrkan hade jag varit ensam, isolerad och kanske betydligt mer deprimerad.
Nu förstår jag allt det är annorlunda för att jag är troende, men jag är säker på att jag annars också gått till öppna förskolan. Därför är det för mig självklart att vara medlem i Svenska Kyrkan. Om inte annat för att kyrkan ska kunna hjälpa andra. När socialen vägrar pengar eller har handläggningstid så finns kyrkan. De hjälper direkt. När du är arbetslös och inte har råd att hitta på saker med dina barn finns öppna förskolan. Om en liten del av mina pengar kan hjälpa kyrkan att hjälpa andra så är det helt okej med mig.
Västerstrandskyrkan har för mig blivit tryggheten. Mitt andra hem. Jag tror också den skänker viss trygghet till barnen. För man behöver aldrig tjata på barnen om att gå till kyrkan :)
