Idag har Mikael knappt varit nöjd någonstans. Ingen längre stund i alla fall. Visst han har sovit själv nån timme, det ska jag inte hymla med. Men det är svårt att räcka till när ena barnet skriker så fort han inte är i famnen. Att stressa med allt. Jag har ändå lyckats med en hel del. En tvättmaskin blev tvättad, bägge barnen har badat och blöjor har blivit bytta. Det får ändå vara ”tillräckligt”. Men känslan av att hela tiden ha två händer för lite är jobbig.
Men när Joakim badade stod jag där med Mikael som inte var nöjd någonstans. Mobilen spelade musik och vi dansade medan vi tittade på när Joakim badade. Låten som spelades var Alpaville – Forever young, samma låt som spelades på min brors begravning. Då slog det mig. Det var en jobbig dag. Som fick mig att känna mig otillräcklig. Men det var en dag. En dag jag fick uppleva. Två ungar jag fick krama, pussa och leka med. Nästa vecka kommer jag känna mig än mer otillräcklig, men det är en vecka som jag kommer få uppleva.
Jag måste lära mig att fokusera på det positiva. Jag kanske inte varit den mest pedagogiska idag. Joakim kanske inte lärt sig något nytt. Mikael har nog inte legat tillräckligt på mage (men ska vi se det positivt har han inte legat för mycket på rygg heller!). Men jag har tvättat en maskin tvätt, lämnat och hämtat ett barn på förskolan och badat bägge barnen. Ibland får man sätta låga krav. Vissa dagar får man vara nöjd med att ungarna är mätta och får rena blöjor. Man måste inte hinna starta ett företag, gå på promenader och dricka massa kaffelatte med sina kompisar.
