Hämtade Joakim från förskolan efter 12 som vanligt, stressade hem för att han skulle hinna sova innan det var dags för ett besök hos tandläkaren. Allt körde ihop sig så Mikael var hungrig kl 14. Samma tid som jag skulle väcka Joakim. Men vi hann med bussen och kom i god tid till tandläkaren. Joakim lekte fint när jag kände en doft. Tusan också. Skötväskan är hemma och Joakim har gjort nummer två. Ringer Jimmie som jag vet är påväg hem. Han får åka och hämta skötväskan.
Sen sätter han sig ned på huk. Och reser sig. Två blöta fläckar syns på byxorna. Bara att ringa igen. Som tur var så hade Jimmie inte lämnat lägenheten än. Tandhygenisten kommer och ropar upp oss. Jag förklarar läget och hon går med på att vänta till Jimmie kommer. Tillslut kommer Jimmie och jag går in och brottas med skötbordet. Och Joakim. Som INTE är på gott humör. Inser att i skötväskan ligger INGA byxor trots att jag ringde och sa till honom att ta med just byxor.
Jimmie får åka hem igen och hämta byxor medan jag tar med mig en byxlös (men ren!) Joakim in i undersökningsrummet. Han var inte pigg på att undersökas då han dels inte sovit lika mycket som han brukade, pappa hade kommit och sen åkt lika snabbt igen och han märkte väl av att jag var stressad av situationen. Jag menar, en son med tydliga ”blöjfläckar” på byxorna i ett fullsatt väntrum är inte det roligaste som finns ;) Jag hade en mindre ångestattack där och då kan jag lova ;)
Hon fick väl tillslut kolla lite på tänderna och vi fick gå ut och vänta i väntrummet på Jimmie.
Jag ska a l d r i g gå längre sträckor utan skötväska igen, oavsett hur kort tid vi ska vara borta eller hur ny blöjan är…
