Jag är socialt obegåvad. Jag är helt och fullt övertygad att ingen gillar mig och ingen vill vara med mig. Jag kan t. ex få för mig att Jimmie enbart är ihop med mig för att vi har barn ihop. Jag tror att personer är snälla mot mig för att det är så man är social. Jag har jättesvårt att ta initiativ eller att fråga någon om hen vill hitta på något. Det är jättesvårt för mig, men jag försöker då och då. För man måste ju helt enkelt.
Så igår gjorde jag en chansning. Jag skrev till en annan mamma att vi skulle till öppna förskolan idag och att hon gärna också fick komma om hon ville. Denna mamma har jag träffat en gång innan för hennes sambo och min make går i samma klass i sin skola. Hon har också varit intresserad av ergonomiska bärdon så jag erbjöd att vi kunde ha en träff där hon och hennes sambo kunde få testa de bärdon jag har. Den träffen hade vi under lovet för några veckor sedan. Sen har vi pratat lite för att vi bägge sytt meitai och sådär. Tänk er boosten då hon säger att hon gärna kommer! Det gör att man vågar fortsätta ”chansa”. En vacker dag kanske jag inte tror att alla hatar mig.
Det är skönt när man träffar personer där man kan vara väldigt öppen ganska direkt. Nu är jag förvisso, då jag är socialt obegåvad, ständigt ”öppen”, men det är skönt att träffa någon som inte ryggar tillbaka när man är öppen. Det enda som är synd är att det är några månader mellan våra barn så de har inte så mycket nytta av varandra ännu ;) Mikael kryper och ställer sig. Det här barnet tränar nacken och vänder sig. De är inte jätteintresserade av varandra så att säga. Men om några månader kanske ;)
Men det har varit en toppendag idag. Mikael har varit mammig, Joakim har lyssnat 50% av tiden och jag har både fått lunch och fika. Det är inte så illa ändå! Ju fler barn man har ju lägre blir kraven för en bra dag!
Liiiten Mikael <3
