Det är rätt tufft att vara ”vuxen” nu. Hur du än gör så gör du fel kan tänkas. Det finns tester som visat att till och med ekologisk bomull innehåller oönskade kemikalier. Jag är med i en grupp på facebook som handlar om att minska ned gifterna för våra barn. Det låter väl rimligt eller hur? Men var ska man lägga ribban? Jag ser föräldrar som får söka högt och lågt för att t. ex hitta en overall som är ”hyffsad”. Inte bäst. Hyffsad. För du kan inte hitta den bästa om du inte syr den själv i princip. Plastburkar är inte bra. Konservburkar är inte bra. Ska man försöka hitta en bra grötblandning till våra bebisar får man leta sig galen i princip. Det är svårt att lägga ribban bra, framförallt om man har dåligt ställt. Sen är det alla märkningar hit och dit. Öko-tex, GOTS, Ekologiskt etc. Den ena är bättre än den andra, men är den andra bättre än inget? Det är inte lätt att veta hur man ska göra. Och ibland känns det som att hur du än ställer dig så har du rumpan bak.
I en lokal mammagrupp på facebook var det någon som frågade om kläder från appen ”Wish”. Man kan tydligen köpa kläder för 9 kr där. Det låter ju helt perfekt, nya kläder för lite pengar. Men kan man ju aldrig glömma bort. Någon måste betala. För exakt hur kan man få råd med tyg, arbetskraft, maskiner, tråd etc för 9 kr? För att inte tala om logistiken att sedan skicka detta. Någon får betala. Eller får för lite betalt kanske. För det säger sig själv. Den personen som syr dessa plagg kan inte få ordentligt betalt. Det säger sig själv, detta är inget GOTS-märkt tyg. Det innehåller nog till och med kemikalier som vi förbjudit sedan många år tillbaka.
Är vi inte för medvetna idag för att tycka att det är okej att köpa kläder för 9 kr sydda av en som fått minimal lön. Kanske ett barn som får minimal lön? Nu är det självklart ingen garanti att de som sytt kläderna på Lindex, H&M och liknande har fått bättre betalt, men man hoppas ju ändå.
Det är lätt att tänka att det ”bara är att tvätta kläderna” så försvinner skiten. Inte riktigt så lätt. Inget ”försvinner”. Det som tvättas bort hamnar i våra vatten, påverkar våra fiskar som vi sen äter och det påverkar oss. Det var också någon som menade på att inget hänt just dem. Det är ju inte konstigt, med tanke på att kemikaliepåverkan inte märks direkt. Det kan märkas om 15 år, när barnet som burit kläderna vill skaffa barn. Eller det kan märkas om en generation eller två.
Jag är ingen ängel. Jag köper ”fel” kläder. Men, jag köper dem i alla fall i svenska affärer där de måste följa EU-direktiv. Jag köper också mycket begagnat där all skit redan är borta. Det är bättre än att köpa ett nytt plagg som skit ska tvättas ut ur. Det är nog det ”bästa” plagget du kan köpa för nio kr. Jag syr också en del kläder. Jag är också underbetald precis som de kinesiska barnen, men jag har i alla fall valt det. Det mesta tyget jag köper är förvisso inte märkt på något sätt, men jag köper det i Sverige, i Svenska affärer. Jag funderar faktiskt på att trycka upp eget tyg, det kan man få GOTS-märkt med GOTS-märkt färg.
Vem ska egentligen betala? Vi? Våra barn? Eller Kinas barn?
