En pirrig Charlie och en pirrig mamma åkte till skolan i på första inskolningsträffen. Jag upptäckte tidigt att ett av grannbarnen som Charlie leker bra med ska gå i samma klass som honom. Det kändes bra, för många andra verkade redan känna någon och ville inte att han skulle hamna utanför. Han började träffen med att vara ganska blyg. När lärarna gick runt och hälsade ville han inte säga vad han hette och han ville heller inte säga sitt namn i namnlekarna. Efter en samling så satte de sig och målade, då öppnades han till den gamla vanliga Charlie. När de sen gick ut och lekte så var han precis som vanligt. Jag märker att till viss del är jag och Charlie ganska lika. Jag är också blyg till en början i nya miljöer.
Men det kändes verkligen jättebra, jag tror det är en skola som kommer passa Charlie kanon. Det har varit en lång väg fram hit, men nu känns det bra. Sen vet man aldrig vad man känner sen när de väl dragit igång på riktigt, men jag hoppas och tror att min magkänsla har rätt. Den brukar ha rätt. Charlies förra förskola (den andra han gick på) gav mig dåliga vibbar redan första dagen och visst hade jag rätt. Så jag har nog det om skolan också.
Efter inskolningen gick vi till Willy’s och köpte glass. Det var han värd minsann! Det har varit en tuff eftermiddag, men det är inte konstigt med tanke på att han haft många förväntningar inför den här dagen. Det är mycket i hans huvud nu tror jag. Om en och en halv månad fyller han år, ungefär samtidigt gör han sin sista dag på förskolan och till hösten ska han börja skolan. Klart är det mycket att bearbeta. Det är det för mig med! Efter fem år med olika förskolor ska han börja skolan och fritids istället. Det är ju helt otroligt. Min lilla kille blir stor!
