Redan igår ringde Charlies pappa och frågade om Charlie inte kunde komma lite tidigare vilket vi tyckte var helt okej. Det var för att träffa släktingar som inte så ofta är nere i de värmländska skogarna. Att vi separerat ska inte påverka Charlie på så sätt att han missar att träffa delar av sin familj. Vi är långt från låsta vid varannan vecka, ibland blir det någon dag extra hos pappa och ibland någon dag extra hos mamma, det som behövs för stunden.
Men i alla fall, så klockan fick ställas trots att det var lördag. Men det var inte tidigare än halv nio, och nog var vi vakna innan dess. Men det vet man ju med barn, är det någon gång de sover gott så är det när man glömt ställa klockan. Charlie hämtades lagom till att Mikael ville sova så jag och Joakim fick ovärderlig ensamtid. Vi spelade fia (utan knuff) som Joakim vann. Sen gosade vi, läste och sjöng. Balsam för själen helt enkelt.
När Mikael vaknade ville vi andra ha lunch, egentligen var det meningen att vi skulle äta pasta med pest och lufttorkad skinka, men av någon anledning blev jag sugen på jordnötssås och Jimmie föreslog att vi skulle åka till Bergvik Köpcentrum och äta. Det har öppnat en ny restaurang där som har buffé med asiatiska rätter samt sushi. Så vi gjorde oss redo för att åka. Tog med syskonvagnen för säkerhetsskull, självklart drog jag nitlotten att fälla ihop den och lägga den i bagaget. Klämde tummen inte mindre än två gånger. Så jag drog någon ramsa om att jag hatade vagnen och bilen. Så har jag aldrig sagt om ett bärdon kan jag säga ;)
Men maten då. Nog för att det var gott, men jag kommer inte vilja åka dit en helg igen. 109 kr utan dricka blev liksom lite för dyrt för en lunch enligt mig. Sen var inte jordnötssåsen så som jag vill ha den ;) Det enda positiva var väl priset för Joakims mat. Hela 20 kronor (fortfarande utan dryck…). Men ja. Det är värt pengarna, men inte anpassat efter min plånbok.
Sen fortsatte vi till Coop där vi köpte gravljus innan vi åkte till minneslunden på Ruds kyrkogård. Om jag inte helt missminner mig ligger min bonusmammas mamma där så det var ju inte en helt tokig plats att åka till. Även om de vi tände ljus för inte ligger där så har vi ändå hedrat de döda. Jag tände ett ljus för mormor och ett för Marcus. Jimmie tände ett för sin farmor och ett för sin farfar. Joakim fick också tända ett. Eller ja, innan någon får dåndimpen, med tända menar vi att han fick ställa ned ljuset där han ville och sen tände Jimmie det. Så, placera ett ljus stämmer kanske bättre. Men han fick vara med.
Väl hemma var det dags för Mikael att sova ännu en gång. Jag tog det denna gång så Jimmie och Joakim fick egentid. När de hörde att Mikael börjat vakna testade de ljudsystemet till datorn. Jimmie försökte med sin musik, men Joakim ville bara höra ”Blinka lilla stjärna” så Jimmie fick byta till barnlåtar. Joakim är av någon anledning väldigt trött på kvällarna, jag tror inte han ställt in sig ännu på vintertid. Så kvällstid blir han verkligen en liten terrorist. Vi har mantrat: ”Man kan krama, pussas och klappa”, men ändå så blir det några nyp, bett och liknande negativa saker. Det absolut sista var ett litet bett i min yttersta nästipp. Det gjorde så himla ont att där tog orken slut. Han fick gå och lägga sig helt enkelt.
Så. Joakim ligger och sover. Mikael ligger och sover. Jimmie ligger och tar igen sig bredvid Mikael. Så jag sitter här. Jag har kollat igenom mina tre tidningar med klädmönster att sy, men inget inspirerar mig alls faktiskt. Så jag får nog sy en annan dag.
(Här skulle det varit en bild på Joakim också, men tekniken krånglar…)
