Den här veckan har Charlie varit mycket för starka känslor. Han har inte ogillat eller gillat saker. Han har HATAT eller ÄLSKAT saker. Det är nästan orimligt vad han hatat. Jag har försökt förklara skillnaden mellan ”inte tycka om” eller ”ogilla” jämfört med hata, men det har inte riktigt gått in.
Sen har han slängt in några ”WHAAAAAAAAT?!” också. Låter ganska roligt när en pojke på sex år som kan några ord på engelska utbrister ”whaaaaat?!”. Det är ju bara att låta honom hållas tänker jag, det lugnar sig väl. Eller så blir det värre. Det är ju inga fula ord ännu i alla fall :P Men än när han berättar att en i klassen brukar säga: ”what tha fuck”. Och ja, Charlie utalar det tha, inte the. Han har som sagt inte läst så mycket engelska ännu ;)
Annars har han verkligen visat på att han kan läsa. Han säger sig inte gilla att läsa, men så fort det finns en chans att läsa något så läser han det. Så ja, han får väl säga vad han vill om det. Men ja, till man fått upp flytet lite kan jag förstå att det inte är kul att läsa en bok. Det tar ju lång tid, det gör det ju inte att läsa skyltar och liknande.
Han är min lilla stolthet. Han går igenom mycket jobbigt och tror inte riktigt på sig själv, ändå är han så himla duktig. Han är osäker i sig själv på så sätt att han tar åt sig om någon säger något dumt. Men han vet verkligen när han bemästrar något. Han kan t. ex själv säga att han är duktig på matematik, och ja det är han. Det spelar nog ingen roll vem som skulle försöka säga att han inte är duktig på det, han skulle inte tro personen. Så han kan tro på sig själv. Jag önskar bara det fanns någon snabbkurs där jag kunde ge honom lite skinn på näsan.
