Imorgon är det all helgona. Vi kommer inte åka till Boda, men tända ljus ska vi göra. Vi kommer åka till Ruds kyrkogård och tända ett ljus på minneslunden. Det är inte rätt grav, men samtidigt finns de vi saknar med oss överallt ändå.
Den jag saknar mest är Marcus. Jag saknar även mormor, men då vi sågs så sällan så är det som att det ännu inte sjunkit in att hon inte finns. Kanske är det också annorlunda för hon fick leva ett helt liv. Hon fick barn. Sen barnbarn. Och till och med fem barnbarnsbarn. Marcus fick inget av det.
Just den här tanken på att han nog vid den här tiden varit pappa. Kanske gift. Boendes i ett hus. Det var inte bara en person som försvann, utan en hel framtid. Sorgen går aldrig över, det blir bara lättare.
Så imorgon tänder jag ljus för Marcus och mormor.
