Bild snodd från en kompis instagram. Det förklarar så jäkla mycket om alla tips, råd och åsikter man möts av som förälder. Missförstå mig inte. Om någon tipsar mig om att en välling är bättre än en annan vid hård mage så tackar jag och tar emot för tipset. Om någon säger att nappflaskan vi använder oss av kan resultera i oroliga magar så sker samma sak. Men någonstans räcker det ändå. DU är en typ av en förälder. Jag är en annan. Inget sätt är fel, men ditt sätt kan vara fel för mig, på samma sätt som mitt sätt kan vara fel för dig. Det är så enkelt. Därför är jag så jäkla trött på att behöva förklara allt. För mig är det viktigaste trygga barn. Joakim verkar vara jäkligt trygg. Charlie verkar lite mindre trygg. Mitt mål är att de båda ska bli jäkligt trygga. Om det innebär att Joakim vill bli buren så blir han det. Om det innebär att Charlie vill att jag ska följa med honom när han går på toaletten i kyrkan så gör jag det. Så funkar det i vår familj. Mina barn kommer aldrig behöva gråta/skrika sig själva till sömns.
Jag gör säkert många fel, precis som alla andra föräldrar. Jag är på inget sätt perfekt. Däremot har jag hittat ”min” typ av föräldraskap. Jag jobbar på att bli mer pedagogisk (vilket är ironiskt då jag läst pedagogik). Men mina barn vet att mammas famn alltid finns där. Att de kan gråta mot min axel. Att om det är monster i sovrummet så går jag på monsterjakt med dem. Jag har inget ”mitt” sätt hur saker ska göras utan försöker komma underfund med hur jag och ungarna kan mötas. Det är t. ex lättare att borsta Charlies tänder om man sjunger under tiden. Eller om man går på ”tandtrollsjakt”. Joakim lugnar ned sig bäst med sånger som innehåller rörelser.
Nu har vi ett problem. Joakim är i en separationsfas. För ett par veckor sedan vaknade han på natten och gallskrek och det gick inte över innan han visste att mamma eller pappa var där. Nu är det enbart att han vill bli buren. Vagnen duger ibland. Men mest vill han bli buren. Då försöker man lösa det på bästa sätt, och det finns få bra sätt när man är en mamma som håller på att gå av pga foglossning. I vårt fall får det bli ett ergonomiskt bärdon. Babybjörn vägrar jag. Det finns enstaka hyffsade från dem, men de är dyrare än jag vill betala. Framförallt när man kan få bättre från andra märken billigare. Vävd bärsjal verkar toppen, men inte för det jag behöver. Det handlar inte om att bära i timmar, det handlar om att snabbt kunna bära. Därför fick jag tips, av samma kompis som jag lånade bilden ifrån, att en mei tai kan vara bra. Jag har alltid trott de är skit, tydligen har jag fel ;) Så en sådan har beställts. Den ska funka även till bebisen senare. Vi har redan en trikåsjal, men det är en sjal som används mest på spädbarn. Så den får användas i början med bebisen, sen kan man byta till mei taien. En mei tai är alltså en sjal som är nästan som en bärsele. Men istället för spännen på remmarna så knyter man. Verkar hyffsat enkelt att ha att göra med så det borde funka.
Men nu har jag blivit en sån där person som överväger att strunta i att köpa syskonvagn. Av en enkel anledning. Vi (läs: Jag) vill kunna ha bebisen mot oss. Det är det bästa för små barn. Vi vill inte ha en vagn med sitsarna på bredden. Det funkar helt enkelt inte i affärer, på bussar osv. En tandemvagn med vändbara sitsar är SNORDYRA. Så vi har fått kompromissa med en Phil and Teds, vilket är en tandemvagn men inte barnet emot en. De kostar mellan 2-3000 kr begagnade. MEN, för de summorna kan man få 2-3 bra sjalar. Vilket är bättre för alla. Vi har tre vagnar idag. En duovagn (dvs du kan byta mellan sitt- och liggdel på chassit) och två framåtvända sulkys. Nu är jag alltså inne på att testa att slopa syskonvagn till fördel av sjalar. Antingen Joakim i en sulky och bebisen i sjal. Eller om Joakim hellre vill bäras ha honom i en sjal (eller mei tai) för att ha bebisen i duovagnen. Det handlar om en så kort tid. Joakim är en hejare på att gå egentligen. Med förskolan går han långa sträckor varje vecka. Han är dock för liten för en ståbräda tycker jag. Därför hoppas jag sjalarna ska bli en räddning. De har dessutom ett bättre andrahandsvärde än p.op kläder.
Ja. Det var lite av mina tankar om det hela. Anledningen till att det är mycket ”mina” tankar och inte så mycket Jimmies tankar är för att han mest hänger på vad jag tycker och han är sällan ensam med alla barnen. Mest för att jag inte vill vara utan dem ;) Jag lär ju vara hemma ett år med barnen och vid tre år bör Joakim inte längre vilja åka så mycket vagn att det blir bekymmer för Jimmie :) I värsta fall får man väl köpa en bärsele för att Jimmie ska vilja bära ;)
