Under helgen har vi ju matat katter åt två av mina närmsta vänner. Nu för tiden anser jag mig inte ha så många nära vänner, men jag har några stycken som jag vet att oavsett hur lång tid det tar mellan varven vi pratar så är det som vi sågs senast igår. Dessa vänner är två av dem. Idag skulle jag gå dit och lämna tillbaka nyckeln så de har varsin uppsättning igen, vilket kan vara smidigt. Med mig hade jag Mikael i bärselen, han somnade på den korta promenaden dit. Och sen sov han. Så det var en timme (eller kanske mer än en timme) som jag fick vara annat än mamma. För när han väl sover på magen så tänker man inte på att han är där mer än när han gör sina sömnljud en gång i kvarten.
Så jag fick vara annat än mamma. Jag fick möjlighet att prata glossybox, hårspray, Tyskland och nagellack. Bland annat. Inte massa barnprat. Inget snack om antal bajsblöjor eller liknande. Dessa vänner har inga barn ännu så de är inte särskilt intresserade av att prata om bajsblöjor heller för den delen. De är väldigt barnkära och de klagar inte om man har barnen med sig.
Men vilken återhämtning det kan vara. Att prata om volympulver och smink. Eller elallergi. Min erfarenhet är att ofta är pappor bra på att ta sig den där återhämtningstiden. Om inte annat brukar de inte vara hemma den allra första tiden så de får den tiden på jobbet. Mammor tror ofta att världen slutar snurra om man lämnar barnen. I alla fall ser det ut så här hemma. Eller ja, nästan. Jimmie kan nämna att en kompis vill gå på bio. Jag suckar lite och han säger att han inte behöver. Jag övertalar honom till att göra det så att han får egentid. För jag är tydligen väldigt noga med att han ska få sin egentid. Men att ta mig egentid själv är jag superdålig på. Det finns alltid bortförklaringar.
Charlie-veckor vill jag inte hitta på något på. Jag vill inte missa en minut mer än nödvändigt med honom. Det kanske låter orättvist, men jag har faktiskt dubbelt så mycket tid med Mikael och Joakim. Därför kan jag bli lite kinkig när min mamma säger att hon vill låna Charlie en helg. För jag vill minsann inte låna ut honom en helg! Eller när min mamma säger att hon vill ha barnen en vecka i sommar. Det blir det inget med ;) Självklart ska hon få låna barnen, men ingen vecka inte :P
Så den första bortförklaringen är att det är Charlie-vecka. Sen tror jag på allvar att världen slutar snurra om jag lämnar lägenheten. På något sätt tror jag att jag har superkrafter som inte Jimmie har. Det har jag förvisso. Det kallas bärsele och bärsjal. Han har använt selen en gång i tio minuter. Så ja, jag har superkrafter, men inte tillräckligt för att det ska vara argument nog för att stanna hemma. Sen kommer tröttheten in i bilden. Och varje gång man kommer på något att göra så tänker man vad trött man kommer bli. En bara glömmer att man faktiskt blir piggare av att hitta på något.
Jag känner ändå här och nu att jag är lite av en idiot. Jag borde ta mig tid till mig själv. Ge mig själv möjlighet att vara den bästa mamman och frun jag kan vara. Det är något alla föräldrar borde göra.
