Det finns inte många lugna stunder en vanlig dag, än mindre idag. Dagen började med att göra ordning barnen, ge frukost, byta blöjor och packa väskor. Jimmie åkte iväg för att lämna Charlie på skolan. I samma stund ringde barnmottagningen, jag hade missat att jag hade telefontid med dem idag. Det gick sådär att prata med läkaren med tanke eftersom Mikael testade sina lungor och skrek så högt han kunde för inget alls. Samtidigt som Joakim fick för sig att det var farmor jag pratade med och ville prata med henne.
Lagom till att jag fick i ordning på Joakim och Mikael för att gå till förskolan så kom Jimmie hem. Jag gick och lämnade Joakim på förskolan. Hem och leka med Mikael innan han ville sova lite. Sen leka lite mer innan det var dags att hämta Joakim. Han har börjat med något nytt. Nämligen att han ska skrika när han ska klä på sig ytterkläderna. Väldigt lägligt när hans plats är precis vid kontoret där en hund är. Så det är flera dagar jag tagit hans ytterkläder i händerna och gå ut. Efter ett par steg kommer han på att han behöver stövlar. Efter ytterligare ett par steg kommer han på att han behöver en jacka osv. Det är så det får funka just nu, för hans skrik hörs över hela förskolan.
Vidare till vår fyrbenta vän som vi tog en härlig skogspromenad med. Det är mysigt att gå inne i skogen, vi är där för sällan så varje steg man tar blir som en upptäcksfärd! Joakim samlade kottar och stenar i byxfickorna så han höll på att tappa byxorna. Tyvärr försvann solen lagom till att jag hämtade Joakim, men det var inte kallt i alla fall.
Vi hann i princip bara hem och vända, vi fick byta de blöta byxorna också. Joakim badade nämligen i en vattenpöl! Sen var det dags för besök på folktandvården för lilla Joakim. Mikael och Jimmie fick åka och hämta Charlie under tiden. Hos tandhygienisten gick det bra, Joakim gapade när han skulle och har tydligen 20 tänder utan hål.
Joakim hade beställt plättar till mat så vi fick handla lite mjölk och ägg innan vi åkte hem. Väl vid busshållsplatsen orkade Joakim tydligen inget mer. Han orkade inte vänta på bussen och han orkade inte gå hem. Han tyckte pappa skulle hämta oss, men han fick vackert åka buss i alla fall!
Vidare har vi hunnit med att prata med de små barnens farmor, ätit och lagt barn. Nu ligger alla barnen och sover, mina egna ögon går i kors så jag vet inte hur länge jag orkar vara vaken jag heller.
