Det är snart tre år sedan jag och Charlie satte oss på ett tåg till Göteborg. Jag hade impulsbokat resan ett par månader innan, men jag kände att jag och Charlie behövde iväg. Jag hade lite lätt ångest över hur resan skulle gå. Hur underhåller man ett barn på ett tåg? Jag hade med mig datorn som han fick se film på. Tänka sig, det gick hur fint som helst. Framme i Göteborg var det dags att ta sig till vandrarhemmet jag bokat. Tänk, jag kan sakna den där kvinnan. Malin som bara bokade ett vandrarhem någonstans i Göteborg och sen inte visste riktigt hur hon skulle ta sig dig. Hon förlitade sig på kartor och att allt skulle ordna sig. Hon hade rätt dessutom. Vi kom fram till vandrarhemmet, checkade in och lämnade packningen på rummet medan vi gick till en affär för att köpa kvällsmat och frukost. Man kunde äta frukost på vandrarhemmet, men då vi skulle iväg för tidigt för det på morgonen så fick vi köpa egen.
Jag vet inte riktigt vad jag gjorde på kvällen, men jag satt på rummet i alla fall då Charlie sov. Tror jag såg på TV och chattade på Skype. Dagen efter började tidigt för att ta spårvagnen till Stena Linjes färjeterminal då vi skulle åka på en dagskryssning till Danmark. På lördagar var det ”Barnens dag” på båten, med lekland, fiskdamm och Nicke Nyfiken.
Det var en härlig dagstur kort och gott. Vi gjorde allt det där jag gillade att göra som liten på båtar, vilket innebar att köpa godis i Tax Free, gå ut på däck och bara strosa runt. Vi valde att inte gå av i Danmark då vi skulle med båten tillbaka. Det passade bra, för precis då somnade Charlie i vagnen. Tillbaka i Göteborg åkte vi vandrarhemmet, Charlie somnade och jag satt än en gång låst inne på rummet. Den här kvällen minns jag mer vad jag gjorde.
Någon helg innan hade jag varit i Uppsala med ungdomsförbundet jag är med i och vi hade skapat en Skypekanal för de som var med på utbildningen. Med i den var även en av de som hjälpt till att arrangera det och som jag pratat väldigt lite med i Uppsala. Han sa bland annat till mig, när vi spelade TP att ”Dig vill jag inte ha som historielärare till mina barn” efter att jag kuggade på en historiefråga. I alla fall. Jag chattade mer och mer med den där killen. Flera timmar faktiskt.
Dagen efter, när jag och Charlie shoppade på Nordstan (jag vågade inte lämna Nordstan för från Nordstan hittade jag till tågstationen) letade jag efter anledningar att skriva till den där killen. Hela tågresan hem när Charlie satt och kollade på film på min dator skrev jag till den där killen. Det var så det började. En oskyldig chatt som fortsatte. Jag åkte några veckor senare ned till honom för att träffa honom och allt ändrades. Den där killen var Jimmie.
I slutet av april var jag singel. Midsommarafton fick jag reda på att jag skulle bli tvåbarnsmamma. I slutet av november var vi gifta och sambos. Jag kommer aldrig vara hans barns historielärare, men det finns mycket annat jag kommer behöva lära dem. För det är mina barn med. Det trodde nog ingen av oss när vi småpratade lite i början av April. Inte heller när vi började chatta i slutet av april.
På tre år har jag gått från ensamstående mamma till gift trebarnsmamma. Jag är tacksam över att det enda jag mött är positivitet. Ja okej. Min mamma var inte så glad när hon fick reda på att vi gift oss, men det beror på att hon ville varit med. Kanske hade hon och andra annat de också ville säga när allt gick så fort fram, men jag är tacksam att de som eventuellt ville säga något höll sin sin mun stängd.
