Det är meningen vi fått höra halva dagen. Det är Joakimspråk för: ”Jag vill till mormor”. Hela förmiddagen ville han dit. I bilen tjatade han om det. När vi kom till bakluckeloppisen så sa han det när vi lämnade mormor för att kolla vad de sålde. Tillslut fick vi ge upp och be mormor ta barnen för att vi ens skulle kunna gå runt. När vi sen skulle hem var det en pojke som i ren panik skrek om att han ville till mormor. Stackarn.
Vi åkte till Boda för att dels gå på bakluckeloppis och dels för att hälsa på mormor. Det har blivit ett par gånger när vi varit där och inte haft Charlie med oss och han vill väldigt gärna träffa mormor så då passade vi på idag. Så vi parkerade bilen hos mormor innan vi gick till loppisen som låg väldigt nära där mormor bor. Väl på loppisen hittade vi fort mormor och ja, jag har ju redan beskrivit hur det gick till. Vi fick lämna barnen till mormor och gå själva och titta. Många hade börjat packa ihop så det enda vi hittade var en ”Lär dig skriva med Dora”-bok till Charlie och några lättare att läsa böcker också. Den förstnämnda gick på 10 kr och de andra böckerna fick vi helt gratis. Så ja. Det var inte mycket pengar som gick åt precis.
Sen fick barnen härja hos mormor. De verkar ha haft det trevligt, även om Charlie tyckte väntan på mat var väldigt lång. Samtidigt ville han inte ha något annat som erbjöds heller för den delen. När maten väl kom dög den ändå inte så han fick köttbullar. Tokunge.
Jag har dock spenderat halva dagen levande död efter natten. Stresströskeln har varit lägre än vanligt, men det har funkat bra ändå. Det är som att barnen kan känna av hur mycket tålamod man har. För idag när jag haft mindre tålamod har de också varit mindre tålamodskrävande. För en gångs skull kan jag känna att jag faktiskt räckt till idag. Och det händer minsann inte varje dag. Så tänk att en dag som börjat så dåligt blir så bra i slutändan. Det är ganska otroligt. Men skönt.
