Vi bor ju lite utanför stan och jag har inget körkort. Ganska nära oss går ganska stora vägar. Vi behöver inte korsa några motorvägar (vi går antingen över eller under den beroende på vilken väg vi tar), men vägarna vi behöver ta oss över trafikeras i princip dygnet runt. Av stressade människor. Människor som verkligen måste ha en början till magsår.
Jag sköter mig i trafiken, för jag är rädd om mitt liv. Jag är dessutom rädd om mina barns liv och jag vill vara en bra förebild för dem. Jag letar efter övergångsställen, jag går långa omvägar för att komma till dem. Jag är den personen som skriver till kommunen när det ”fattas” säkra transportvägar för oss som tar oss fram med apostlahästarna. Därför känns det surt när jag och mina barn följer reglerna och ingen annan gör det. Ska dra några exempel.
Vid ett ställe finns det ett ”dubbelt” övergångställe. Dvs att man går över ett körfält i taget. Jag ser mig för och det är ingen bil i sikte. Jag går över ena halvan. Dubbelkollar igen och nog fan kommer det en bil. Som egentligen kör så långsamt att vi kan fortsätta gå över. Men föraren tycker att det är en smart idé att istället gasa. Okej om han (för det såg ut som en han) tjänat någon som helst tid, men det gjorde han inte. Han hamnade i kö vid ett rödljus. Det finns ingen chans att någon kunnat komma framför honom genom att släppa fram mig. Hade jag inte varit väluppfostrad hade jag visat honom mittenfingret. Vid detta tillfället var det ”bara” jag och Mikael ute, Mikael i sele på min mage. Om jag blir påkörd då är han ju chanslös.
Och idag. Vi gick från Charlies skola. Charlie sparkcyklade medan Mikael och Joakim var i syskonvagnen. Vi kommer fram till ett övergångsställe och jag kollar mig för. Det kommer en bil, bilisten tittar på mig och kör över övergångstället. Jag menar inte på något sätt att jag ska ha förtur. Men vi var vid övergångstället i tid för att han skulle stanna. Vi hade lagen på vår sida. Och jag hade tre barn med mig. Den här personen hade förlorat tre sekunder. Det hade han (för det såg ut som en han), kunnat tjäna in någon annanstans. Nu har jag pli på Charlie så han vet bättre än att bara springa över vägen. Men om jag inte haft det då? Detta var ett annat övergångställe, men samma förutsättning gäller, han kunde inte blivit omkörd av någon.
Men nu ska vi tala om det absolut mest idiotiska jag varit med om. Den här gången satt vi i bilen. Jimmie körde och släppte fram en cyklist vid ett övergångställe. En j*la idiot bakom oss väljer att KÖRA OM! När vi stannat vid ett övergångställe. Det finns ingen annan anledning att vid det stället stanna bilen än för att släppa fram någon. Tänk om han kört på cyklisten. Eller om cyklisten hade varit en person med barnvagn. Då hade han kört på barnvagnen.
Många i bil har för bråttom för sitt och andras bästa. De måste ha fått sina körkort i flingpaketet. Jag vill inte riskera mitt, mina barns, eller någon annans liv för att andra människor inte förstår att en bil är livsfarlig. Jag blir skitförbannad. Och önskar att jag bara kunde räcka upp det där j*la mittenfingret någon gång. Typ.
