Det är tredje barnet och ändå har jag inte lärt mig. När Charlie var liten så var jag helt uppslukad av vad andra bebisar kunde vid hans ålder. När andra bebisar vände sig vid tre månader så funderade jag över varför inte han gjorde detsamma osv. Det var bara så mycket stress. Istället för att njuta av stunden. Det är ju något speciellt med den där åldern där man kan lägga dem på ett ställe och så ligger de kvar där (på ett säkert ställe såklart!). Charlie var lite ”sen” med mycket. Han vände sig först vid sex månader. Han var nog 10 månader när han började ta sig framåt genom att åla. Han kunde sitta innan han kunde sätta sig upp själv.
Sen kom Joakim. Där fanns det inte möjlighet till någon stress. För det skötte han så bra själv. Så fort han blev stabil i nacken, vilket han var lite seg med, så gick han upp i krypställning. Han kröp innan sex månader, för vid sex månader så kunde han resa sig mot möbler. Jämfört med Charlie som reste sig mot möbler vid 10-11 månader. Det värsta var när vi hade babymassage. På grund av semestertider och liknande så hade vi babymassagen väldigt sent. För sent. Första träffen var vid fem månader. Joakim kunde då inte ligga still utan han kröp överallt. La man honom på rygg så vände han sig till mage. La man honom på mage vände han sig till rygg. Den enda massagen han överhuvudtaget hade ”tid” med var ansiktsmassagen, och det enbart för att han var van det hemifrån. Man kan ju tro att ett barn som är tidig med att resa sig borde vara snabb med att gå också, men det tog sin lilla tid ändå ;) Joakim lärde sig saker för att han var missnöjd. Han ville inte ligga still, då lärde han sig att krypa. Sen lärde han sig att resa sig och gå utmed möbler. Men sen behövde han inte kunna mer. Han tog sig ju fram ändå. Så det tog fyra månader innan han släppte taget och gick utan att hålla i sig i något. Så vid tio månader gick han majoriteten av tiden. Så nej. Det fanns ingen tid att stressa, för det skötte han.
Nu sitter jag här igen. Och jämför. Det finns barn i mammagruppen på facebook som kan sitta. Mikael kan ibland hålla sitt huvud. Och jag kan inte hjälp att jämföra. Men ja, helt still är han ju ändå inte ;) Lägger man honom på mage så roterar han. Inte så att han vänder sig till rygg utan som visarna på en klocka. Sen är han ju bara två månader också. Och visst njuter jag av att veta att när jag lägger ned honom på golvet för att gå på toaletten så vet jag att han ligger kvar på ungefär samma plats. Huvudet i alla fall, och då är det lätt att hitta resten av kroppen ;)
