Igår somnade jag när jag la Mikael och sov lite mer än fyra timmar. Kunde inte somna om så jag gick upp. Satt i soffan ett tag innan vi gick och la oss igen. Självklart kunde jag inte somna om. Klockan blev ett, hon blev två, hon blev tre. Sen blev hon slutligen fyra och jag kände hur mina ögonlock äntligen blev tunga. Och precis då hör jag ett ljud. Det är Joakim som gått upp och satt sig i soffan. Han ska inte sova mer säger han. Tar hand om den situationen och går för att lägga mig igen. Ligger och lyssnar ett tag och känner hur jag kan somna. Poff. Då vaknar Mikael. Jag försöker med nappen, men det är inte vad han vill ha.
Där och då gav jag upp. Jag skakade liv i Jimmie så han fick gå och göra ersättning. Jag dubbelkollade med honom så att han ”orkade” hålla sig vaken nog länge. Jadå, det skulle inte vara några problem. Vaknar av att jag hör Mikael svälja luft. Det gick otroligt bra att hålla sig vaken tydligen. Tar ur flaskan och ger nappen. Försöker somna och gör nog det tillslut.
Men fy vilken natt, nu är jag mer död än levande och förstår inte alls varför jag envisas med att somna med Mikael. Idag får det bli en tidig natt känner jag. Men jag ska försöka vänta till 19-20 i alla fall så jag somnar för natten!
Dagen har sedan fortsatt. Det som är imponerande är att jag fortfarande har tålamod. Trots att jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag hoppas dock Jimmie kommer hem snart så jag kan få prata med en vuxen människa! Jag älskar mina barn och jag älskar att ta hand om dem, men ibland tröttnar man på att bara prata om barnsaker.
Så gott hade jag velat sova i natt.
