Man ser det framför sig. Hur varje dag som förälder ska vara som att gå på rosenblad och bara tänka rosa tankar hela tiden. Jag ska krossa den illusionen. Vissa dagar längtar man bara efter att barnen ska somna. Som idag. Eller ja, först väntade jag på Jimmie skulle komma hem. När han gjorde det gick jag och Joakim till affären. Men sen längtar man bara efter att barnen ska somna. Med minimal mängd sömn i kroppen så finns det sådana dagar. Jag tänker inte ens skämmas över det.
Barnen har fått vad de behöver i form av översyn, mat, blöjor och omtanke, men jag har inte varit någon lekmamma precis.
Men nu är stunden här. Mikael ligger och sover. Joakim ligger och sover. Jimmie antingen vilar eller sover. Här sitter jag och kan ta igen mig lite. Jag har hållit mig vaken till kl 19, det är ändå en bedrift kan jag tycka. Jag höll också Joakim vaken ett tag, det är också en bedrift!
Vi fick också koden till att kolla på skolfotona från Charlies skola. Vilken besvikelse. Det ser inte ens ut som Charlie. Den fotografen kan verkligen inte ha varit bra med barn. Okej att man kan ta dåliga kort på ett mindre barn, men Charlie kan det här med att ta kort. Han blir jättebra på kort. Det här är liksom en fotograf som antingen inte försökt eller som gjort Charlie sjukt obekväm. Visst, det positiva är väl att vi slipper lägga ut pengar på bilder, men samtidigt så hade jag velat ha korten för att spara. Det är ju första riktiga skolfotot liksom! Men vi kommer istället lägga pengar på en familjefotografering :)
Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig och klippa ut tyg och liknande nu för att kunna sy lite, men jag orkar verkligen inte. Vet inte ens om jag kommer kunna hålla mig vaken till klockan åtta!
