Värmlandsmamman

Alla vuxna människor dömer andra. Framförallt om det rör föräldrar. Man ammar för länge, för kort, för ofta eller för sällan. Man bär för mycket, bär för lite eller bär för konstigt. Man klär barnet i för mycket blått, för lite blått, inte tillräckligt med brunt eller för få klänningar.

Vore det verkligen SÅ hemskt att helt enkelt bara tro på att föräldrar gör vad de tycker är bäst för sina barn. Jag kan förstå att man höjer på ögonbrynen om någon slår sina barn. Men när det gäller amning, kläder och liknande, håll bara tyst. Eller säg något i stil med: ”Åh spännande, så har jag aldrig sett på det”.

Men det går ju inte, för tydligen är föräldraskap en tävling. Jag vet ännu inte reglerna eller vem som vinner. Men det måste ju vara en tävling när man tydligen kan vara rätt. Många glömmer bort att barn är individer. Att föräldrar gör allt för att möta sina barn som just individer. Alla barn gillar inte att bli burna, alla barn gillar inte vagn. Vissa barn vill bara ammas till sex månader, andra till två år. Föräldrar är också individer. Vissa föräldrar vill amma i två år och andra i sex månader. Vissa vill klä sina barn könsneutralt och andra vill klä sina barn väldigt könanpassat. Bägge har rätt att göra som de vill. Men, och här kommer det. Bara för att du vill klä din son i blått, grönt och brunt har du ingen rätt att klaga på någon som klär sin son i rosa, tunnikor och lila. På samma sätt som personerna som klär sina barn i rosa, tunikor och lila inte har någon rätt att klaga på de som klär sina barn i blått, grönt och brunt.

Föräldraskap är ingen tävling. Det finns vissa rätt och fel (det är t. ex fel att inte ge barnen mat eller slå dem). Sen finns det en jäkla massa ”rätt och fel” som är individanpassat. Det kanske inte är rätt för DITT barn, men det spelar ingen roll så länge det inte rör ditt barn. Och kom ihåg. Det är DU som förälder och ditt barn som ska trivas. Inte omgivningen. Det är det viktigaste att komma ihåg.