För åtta månader sedan började vår resa med att bära Mikael. Visst bar vi Joakim lite, men inte i samma utstäckning alls. Vår resa började med en sjal från Ellevill och en trikåsjal från Tradera. Jag minns inte hur gammal Mikael var när vi skaffade vår Ergobaby Orginal, men han var inte särskilt stor i alla fall. Under en månad. Trots det lätt krångliga spädbarnsinlägget så användes den mer och mer. Jag ska vara ärlig, jag tyckte inte inlägget var så krångligt. Jag älskade det faktiskt. För det var lätt att lägga ned en sovande bebis då värmen inte konstant kom bort. Det tog två eller tre gånger och sen fick man till det bra trots otymligt inlägg.
Sen fortsatte det med en mei tai, som är ett mellanting mellan sjal och sele. Vilket var mysigare. Men jobbigare när vi var till loppis och liknande. Det går inte lika snabbt i och ur. Dessutom är det långa band att hålla reda på så man inte lägger dem i lera. Många gånger vann selen över mei taien. Oftast till och med.
Sen kommer den tiden som alltid kommer. Ergon blir för kort i ryggen. Det är oundvikligt. En så bra sele är helt enkelt konstruerad på sådant sätt att den är för kort. Mikael är dessutom ganska lång för sin ålder, så det händer ju fortare än man önskar. Det går fortfarande utmärkt att bära i den, men den känns kort. Dessutom passade inte den selen bra på Jimmie.
Så vi köpte Tulan. Jättefin och allt det där. Men så jobbig att hålla på med tycker jag. Dels är midjebandet hårt och det är svårt att få det perfekt. Visst kunde det bli mindre bra i Ergon också, men då släppte man lite på bandet och sen blev det bra. Jag har aldrig haft ont med Ergon. Det har jag haft med Tulan.
Sen kom Wompaten. Helt underbar. Mjukare i bältet och så fin. Men så petnoga med inställningarna. Det är en sele som funkar bra om man har tio minuter på sig. Men ibland har man inte tio minuter på sig. Och med alla inställningar är det inte ”bara” att ställa om.
Det fattas liksom en Ergobaby som är hög i ryggen. Den mest förlåtande selen som finns. Som man kunde fuskinställa för att rätta till när bebis lugnat ned sig. Det vore det perfekta. Den enda selen som aldrig gett problem.
En sövningspromenad i vår Ergobaby. Mikael vägrade somna, men i selen gick det minsann!
