Charlie fick bestämma själv vilken tid han ville åka till sin pappa, det brukar bli lugnast så. Han väljer också alltid samma klockslag. Klockan ett. Vad som är speciellt med just det klockslaget vet jag inte, men så länge det funkar så. Men ja, jag tror det är ett bra klockslag över lag. Det blir inte den där eviga väntan på att kunna åka, samtidigt som man hinner bada, göra sig i ordning, leka etc.
Innan vi åkte och lämnade honom så åkte vi till bakluckeloppisen. Det var inte sådär överdrivet mycket att titta på. Vi köpte två par byxor till Mikael och Charlie köpte en liten leksak. Men skönt att äntligen kunna gå med bärdon utan att ha något över. Det enda jag tänkte på var dock, hur tusan ska jag solskydda de stackars händerna? Mikael sticker alltid ut händerna och det är det enda som inte är skyddat från solens strålar. Hm, får fundera på det helt enkelt, för solkräm får han ju inte använda på nästan ett år till :P
På väg till Charlies pappa somnade både Joakim och Mikael och eftersom Charlies pappa var ute och fixade så körde vi överlämningen vid bilen så barna kunde sova vidare. Som alla andra föräldrar som har växelvisboende så tycker jag det är hemskt jobbigt att lämna honom, men samtidigt så är det så himla skönt att se honom när vi kommer till hans pappa. Han ger sig med en gång in i leken med sitt äldre syskon. Trots att han inte varit där på en vecka så är det som att leken stått stilla och han bara kliver in igen efter en kort toapaus. Regnet tvingade oss snabbt in i bilen. Det var väldigt fint väder, sen duggade det lite och sen öste det helt plötsligt ned! Usch.
Väl hemma körde vi förbi min mammas gubbe. De skulle komma med sin gamla TV, men först efter kl 14. Men där stod de haha :P Så nu har vi en TV i sovrummet också.
Det enda den här dagen lärt mig är att jag (vi?) måste bli bättre på att inte låta vädret styra. Joakim har ändå både skalkläder, regnkläder och gummistövlar. Vad är det som gör att vi inte bara klär på honom galonsetet och stövlarna så han får hoppa runt i vattenpölarna? Som sagt, något att jobba på.
Joakim sov ju när vi lämnade av Charlie, så han förstod inte riktigt var Charlie var, så när han satt i fåtöljen och såg något på TV som Charlie tycker om så hörde man honom ropa: ”Charlie! Charlie! Charlie!”. Stackarn. Många dagar bråkar de något enormt. Det är väldigt vanligt att Charlie försöker vara snäll och låna ut en leksak till Joakim, han förstår dock inte att det är ett lån så med en gång är bråket igång för Joakim säger: ”min!”. Jag säger inte att bråket beror på en av dem (och skulle jag säga det så beror det på Joakim ;) ), utan snarare bägges förmåga att inte förstå den andra. Men allt det där glöms när man ser hur till och med lilla Joakim har vett nog att tipsa sin älskade bror om något han gillar. Två år gammal men redan hyfsat omtänksam i alla fall ;)
