Diskuterade med en mamma igår hur pengarna kan skena iväg med barn. Skolan, som ska vara kostnadsfri är sällan just det. Något alla kanske inte vet är att förskolan inte får kosta något alls utöver avgiften. Då vi har maxtaxa får skolan inte begära något. Ingen matsäck, inga busspengar. Inget alls. I grundskolan får det kosta små summor. Det handlar inte om en frukt om dagen. Med små summor menas någon hundralapp till en skolresa eller några enstaka matsäckar. Men alla tolkar det som att skolan ska kunna begära att barnen har med sin frukt till skolan varje dag. Vilket alltså är inte vad som är tänkt.
Det är lätt att säga att ett äpple inte kostar många kronor. Men föräldrar som har gott ställt kommer låta barnen ta med vad de vill. Det kan vara jordgubbar, apelsin, melon eller vad som helst. Föräldrar som har dåligt ställt kommer välja den billigaste frukten. Varje gång. Ofta innebär det en påse med ett kilo äpplen. Det barnet kommer märka att hen alltid äter äpple och de andra massa olika frukter. Dessutom kommer de andra barnen också märka det, och barn är sällan lika finkänsliga som vuxna. En vuxen skulle inte lägga så mycket vikt vid det. Barn skulle istället fråga. ”Varför har du alltid äpplen?” eller ”Gillar du ingen annan frukt?”.
Det handlar heller inte alltid om pengar. Tyvärr finns det sjukdomar som gör att människor får kämpa för att ens stiga upp ur sängen. Som kan få dem att glömma vilka dagar det ska vara gympapåse och att göra i ordning frukt. De barnen kommer också bli utsatta om det begärs att man ska ha med frukt. På frågan ”Varför har du aldrig frukt med dig” kommer de inte svara: ”min förälder mår väldigt dåligt”, svaret kommer istället vara ”Jag glömde”. Visst finns det barn som är snälla och delar med sig. Men att ständigt vara den som får hoppas på att någon annan delar med sig är nog inte roligt.
Jag är emot att kräva att barnen ska ha med sig frukt. Ja, barnen kan behöva höja blodsockret, men det borde inte vara förälderns ansvar att se till att det sker när barnen är på skolan. Det borde vara skolans ansvar. Så svårt är det faktiskt inte att dela ett par äpplen i klyftor. Det finns till och med speciella verktyg för det som gör att det tar några sekunder per äpple. Då ser man till att inga barn känner sig utanför, samt att skolan inte kostar pengar.
På ”min” tid hade vi insamling. 20 kr per månad och elev. 20 kronor är inte mycket. Det är väldigt lite. Men för en person som redan vänder på varje krona och som går hungrig för att kunna mätta sina barns munnar har inte råd med 20 kr. Framförallt inte om föräldern i fråga har två eller tre barn på skolan. Det är lätt att säga att man inte ska skaffa fler barn än man kan försörja, och visst stämmer det till viss del. Men det finns många anledningar till att man inte har råd. Man kan bli utförsäkrad, man kan precis ha blivit arbetslös. Eller separerat och inte hunnit få billigare boende. De där 20 kronorna i månaden vi la ledde senare till en skolresa till Danmark. Visst är det ”bra”. Men jag tror vi hade blivit lika nöjda med en resa till Liseberg.
På högstadiet i stället gick kafeterians pengar till skolresa till Liseberg. Inga insamlingar. Vår klass sålde lite godis för att ha fickpengar, men det var också allt. Jag gillar det upplägget, för de som bemannade kafeterian var just niondeklassare. Man hade två dagar om året då man skulle vara ansvarig för den.
Visst är skolresor roliga, men man behöver inte åka långt. Det behöver inte kosta skjortan, och pengarna kan man tjäna genom att sälja saker. Se dock till att låta barnen vara med och bestämma vad som ska säljas. Vet ett antal föräldrar som fått sköta försäljningen för att barnen inte riktigt varit intresserade. Samtidigt märker jag att just sånt som skolelever säljer är sånt som folk vill ha. Jag blev jätteglad när jag kunde köpa plastpåsar av mina syskonbarn, för det är jättebra plastpåsar till bra pris. Kakorna är gudomligt goda. Så det behöver inte vara så svårt.
Det finns personer som säger att det inte finns fattiga i Sverige. De har inte sett tillräckligt. De vet inget. Ta därför inte beslut efter det. Och kom ihåg, föräldern som har svårt att komma ihåg matsäck eller som inte har råd med den kommer inte ställa sig på föräldramötet och säga det. Så ni som kommer ihåg och har råd, för de andras talan. Om inte för deras skull så för barnens skull!
