Ingen av mina tre barn har fått särskilt mycket bröstmjölk kan jag lova. Charlie helammades i en vecka och delammades i ytterligare en. Joakim helammades i två veckor och Mikael i en. Ingen av dem delammades sen. Jag tänkte dra min historia lite kort.
Med Charlie så fattade jag inte vilket jobb det ligger bakom fungerande amning. Som förstagångsförälder tror man att man lägger ungen till bröstet, ungen suger lite och är sen nöjd. Nej, så är det ju inte. Det är inte lätt att få ett tag, barnet äter i en mindre evighet den första tiden och är sällan nöjd. Eller ja, Charlie var ganska nöjd ibland. Man gör inget annat än att amma. Är man dessutom, som jag, inte glad i att amma inför andra blir det bara jobbigare. Stressen över att ungen är hungrig. Vid sex dagar låg han vid bröstet hela dagen. En mamma som inte läst på att sådana dagar kommer blir lite stressad då. Hon går och köper ersättning och ger sitt barn. En mamma som senare läste på fattade att det var en ökningsdag. Sen började det krångla och jag var inte övertygad om att amma. Så en vecka senare slutade jag.
Med Joakim hade jag läst på. Jag visste om ökningsdagar, att de äter mest hela tiden etc. Han fick amma när han ville, hela tiden. Jag hade knappt tid till annat, men amma fick han. Två dagar efter förlossning gör man ju en första vägning på barnet. Då har barnet alltid gått ned i vikt och det hade Joakim också. Sen fick vi komma tillbaka dagen efter för att Joakim var så himla torr i ansiktet. Då fick vi väga igen och då hade han gått upp liiite (vilket lika gärna kan ha varit att han hade mer mat i magen eller inte hade bajsat etc, men ja, det hade vänt i alla fall). Sen tog det 1½ vecka innan BVC kom på hembesök. Hon frågade lite om amningen och jag nämnde att han åt hela tiden, att han verkade missnöjd etc. Hon sa då åt oss att komma in och väga. Detta var en torsdag och på kvällen var jag nära att ge upp. Jag kunde inte ens leka med Charlie för Joakim ville bara äta hela tiden. När vi vägde honom på fredagen så insåg vi att han gått ned i vikt, och var under 10% viktnedgång sen förlossning. Så vi åkte och köpte ersättning. Jag orkade inte hålla på med att först amma och sen ge ersättning, så jag slutade amma där och då.
Med Mikael var jag fast besluten att lyckas. Jag ammade konstant. Vi lämnade knappt lägenheten. Det värsta var nätterna. Jag fick sova i tre timmar, sen mata i fyra timmar för att få sova några timmar till. Om jag hade turen att han somnade. Han åt hela tiden. Innan han föddes hade Jimmie sagt: ”Hoppas amningen funkar så jag slipper gå upp på natten och göra ersättning”. När Mikael var fem dagar och jag än en gång matade i fyra timmar så skrek jag tillslut: ”Ja du är väl nöjd nu när du slipper göra ersättning mitt i natten, men jag får mata i fyra timmar”. Jimmies svar var precis vad jag behövde: ”Jag köper ersättning imorgon”. För Jimmie kunde inte vara hemma de första tio dagarna som med Joakim, han hade praktik han var tvungen att närvara på. Med treskift så natten efter skulle jag vara hemma ensam med tre barn. Dagen efter åkte han och köpte ersättning och det var en lättnad. Dagen efter det var vi och vägde Mikael, då var han en vecka gammal. Han hade gått upp fem gram. Så det var nog rätt att vi köpte ersättning.
Får jag fler barn kommer jag aldrig ens börja amma. Jag är för amning, det är jag. Men det är inte för mig. Jag tror inte min kropp är stresstålig nog. Det finns en miljard saker som kan påverka amningen. Det är stress, dåliga matvanor, dåligt med vätska etc. Jag är inte stresstålig nog att amma. Jag har försökt tre gånger. Det får vara nog med det. Jag har alltid drömt om sex månaders helamning och delamning till barnet väljer att sluta. Jag har drömt om att ha de magiska brösten som skänker mina barn tröst oavsett vad. Men det funkar inte. Med Mikael hade den första tiden varit betydligt finare om jag inte varit så fast besluten att klara det. Om jag insett tidigare. Ångesten över att inte hinna duscha ordentligt på en vecka, för han kunde när som helst vakna och vilja ha mat.
Jag vill inte på något sätt avskräcka folk från att amma. Jag vill därför sammanställa några råd:
- Läs på! Läs amningshjälpens hemsida.
- Gå med i amningshjälpens grupper på facebook. Alla råd du får från BVC och liknande stämmer inte alltid. Dubbelkolla med amningshjälpens. Få kontakt med en hjälpmamma. Det finns många och du kan ringa dem.
- Kom ihåg att amningsmottagningar på sjukhus inte är detsamma som amningshjälpen. Många får fel råd från mottagningarna. Dubbelkolla alltid med en hjälpmamma om det låter skumt.
- Bunkra upp inför förlossningen. Ha amningskupor, purelan, bröstkompresser och amningsnappar hemma. Om det skulle behövas. Det gör ont till en början, du har aldrig innan haft någon som så intensivt sugit på dina bröstvårtor så stor del av dygnet, det kommer göra ont.
- Tillåt dig själv att göra något ”roligt” under amningen. Ha en skön amningskudde, en skön plats att sitta eller ligga på och ha mobilen eller datorn nära så du kan slösurfa, bomba släkten med bilder på underverket eller något annat. Du kan bli sittande allt från tio minuter till en timme eller längre.
- Du blir törstig. Så länge din partner är hemma, se till att hen serverar dig vatten. Blir du hungrig mitt i, då får hen mata dig eller i alla fall servera dig maten så du kan äta. När din partner gått tillbaka till jobbet, se till att ha vatten med dig varje gång du ammar. Kanske investera i någon bra flaska med kylklamp i så det är kallt.
- Måste ni tilläggsmata och du vill fortsätta amma, ge med kopp. Ska du tilläggsmata för att bebisen inte går upp tillräckligt i vikt, testa ett tillmatningsset, det gör att brösten stimuleras till att göra mer mat. Gör ni det bara för att den andra föräldern ska mata medan du tränar, handlar, sover eller liknande, ge med kopp. Eller med tillmatningsset på hens lillfinger. Då förstörs inte amningen lika lätt. Med flaska kan de bli tuttförvirrade.
- Låt den andra föräldern vara delaktig på andra sätt. Bära i sele eller sjal t. ex. Eller byta blöjor, gosa massa med mellan matstunder etc. Luta dig bakåt i soffan medan den andra föräldern tar hand om barnet och bli kär i nytt när du ser vilken underbar förälder din partner är!
Hoppar du får en bättre amningshistoria än vad jag har. Och kom ihåg. För de flesta är det jobbigt några månader. Sen sköter det sig själv. Och då är trösten alltid nära och du och ditt barn får fina mysiga stunder flera gånger om dagen. Ett band ingen annan kan mäta sig med. Jag är ständigt avundsjuk på de som lyckats. Samtidigt som jag glädjs för dem och deras barn.
