Eller snarare inte fungerar. Jag är trött på hur många regler det finns. Sådana onödiga regler.
T. ex när vi var till vårdcentralen med Joakims hosta. Jag bad om medicin att inhalera, men nej, det kunde vi inte få på den vårdcentralen. Det fick man enbart via barnmottagningen. Men direkt vi fick åka till närakutmottagningen så fick vi utskrivet. Konstigt värre. En sån där ”regel” som jag verkligen inte förstår alls. Men ja, den finns tydligen av en anledning. Det är också helt okej att låta ett barn med misstänkt astma att vänta i 1½ månad.
Nu är det Mikael som hamnar mellan stolar på grund av regler. Han har en längre tid haft problem med magknip. Natten till i tisdags var hemsk. Vi orkade verkligen inte mer. Han bara skrek, vad vi än gjorde. Jag försökte med bärselen. Att gunga i fåtöljen. Youtube. Babblarna som alltid funkar var helt värdelösa. För varje sekund av skrik såg jag bara sekunder av sömn flyga bort. Jag är ingen tålmodig människa som klarar av vad livet än kastar åt en. Så jag är rätt stolt över mig själv hur jag hanterade den dagen.
Dagen efter ringde jag till BVC under telefontiden. Jag hade en enda önskan. Att få en remiss till barnmottagningen så de kunde hjälpa oss. Jag misstänkte nämligen allergi, kanske mot mjölkprotein. Tydligen kan inte sköterskan skriva remiss till barnmottagningen, det kan enbart läkaren göra som är där varannan måndag. Så hon kunde boka in en tid till läkaren. ”Vad gör vi till måndag då?” frågade jag. Sköterskan sa åt mig att höra av mig till vårdcentralen eller till barnakuten.
Sagt och gjort. Jag ringde till 1177 för att få komma till barnakuten. Det var kört. Det var vårdcentralens jobb och om vi nu misstänkte mjölkproteinsallergi behövde vi börja med att utesluta mjölk i två veckor och sedan testa mjölk igen. Jag förklarade att det var därför jag ringde. Att vi behövde träffa en läkare som kunde skriva ut mjölkfri ersättning så vi kunde testa. Men nej. Jag skulle höra av mig till vårdcentralen. Det var en regel. Jag avslutade samtalet fort för jag kände tårarna bränna.
Inväntade vårdcentralens telefontid. Det första sköterskan som svarar frågar är om jag pratat med BVC. Självklart sa jag och förklarar att där kan vi inte få någon hjälp alls innan måndag. Det kan vi inte på VC heller. De har sjuka läkare och måste prioritera. Där brister det. Jag frågar henne gråtande vad vi ska göra då. För henne är det ju lätt. Det är ju bara att utesluta mjölk. Jag förklarar för henne att eftersom vi haft problem med Mikaels mage äter han mer än 2 flaskor om dagen, och man får inte ge mer än 2 flaskor välling om dagen. Jag är heller inte sugen på att punga ut 230 kr för en burk med mjölkfri ersättning när det blir betydligt billigare om en läkare skriver ut. Jag ber henne att be en läkare skriva ut ersättningen. Jag behöver inte ens träffa läkaren, han behöver bara skriva ut det. Där kommer det underliga. Läkare kan skriva ut hostmedicin till barn under 1 år utan att träffa dem. Läkare kan skriva ut narkotikaklassad hostmedicin till en tvååring utan att träffa barnet. Men skriva ut helt ofarlig ersättning är svårt. Sköterskan förklarar för mig att jag måste få hjälp för barnet äter för mycket ersättning! Om ett barn i ett års ålder ammat tre gånger på ett dygn hade det inte varit för mycket, men ersättning är det minsann! Det spelade ingen roll att han äter MASSOR på dagarna, den där ersättningen är bara FÖR mycket. Vi blir inte heller skickade till en annan vårdcentral där vi kan få träffa en läkare. Vi ska vänta. Det är lätt att säga till en annan person att de ska vänta. Framförallt när man själv inte har problem att sova. Hon berättade också att det var bättre för henne när hennes barn var små för då fick de filmjölk när de vaknade på natten. Hon förstod ju att filmjölk inte var något jag tänkte testa. Jag förklarade inte för henne heller att jag anser att ersättning är bättre än filmjölk.
Tillslut lovar hon att hon ska prata med en läkare och hon ska höra av sig nästkommande dag. Hon hör av sig nästkommande dag. Med absolut inget alls att säga. Mer än att hon hört av någon annan att det finns mjölkfri välling på Ica att köpa. Tack för inget alls. Jag vet att det finns på Ica, jag vet också hur man gör egen. Problemet är att gröt och välling ska man bara äta 2 gånger per dag. Mikael behöver sina tre flaskor om dagen. Saken är också den att ersättning är BÄTTRE för barnet än välling. Men ja, alla vårdutbildade vet väl inte detta. Hon lovar att fortsätta prata med läkaren. Detta var i onsdags. Sen har min telefon varit knäpptyst.
Så fungerar vården. Ett barn som har så ont i magen att det inte kan sova ska ”vänta lite”. Trots att vi sökt hjälp för det här sedan i december! Vi har tagit glutenprov, vi har testat två olika mediciner och allt jag ville nu var att utesluta mjölk.
Men vi har det lite bättre nu. Inte tack vara sjukvården utan tack vare en underbar mamma i bärsjalsgruppen på facebook som skickade tre burkar ersättning till oss så vi kan testa. Det har inte varit något problem med magknip. Mikael har varit gladare. Och han har ätit betydligt bättre. Och på måndag ska vi träffa läkare på BVC. Hoppas vi får en remiss till barnmottagningen då.
Men just nu. Efter alla samtal och allt läsande så är jag så trött. Helt utsliten. Slutkörd. Allt kunde gått så mycket smidigare. Men nej. Men det verkar vara standard att man i sjukvården ska ”bara vänta lite”. Det är som ett mantra. Förhoppningsvis går det ju över då. Den enda som överhuvudtaget varit förstående i hela den här cirkusen är BVC-sköterskan. Hon på vårdcentralen försökte, kanske hade hon det jobbigt på jobbet. Men det var väldigt mycket pekpinnar överallt.
