Som en genusintresserad ”pojkmamma” så är det ganska intressant att analysera omgivningen lite. Tydligen är barn på något sätt som bilmodeller. Det finns pojkar och flickor. På samma sätt som det finns Saab och Volvo. Det kan också finnas pojk-flickor och flick-pojkar. Tydligen väldigt viktigt. Jag vet inte vad jag själv skulle räknats som om man behövt sätta mig i ett fack. Jag hade nog inte gått att kategorisera på det sättet alls, jag var helt enkelt bara ett barn. Även om den modellen inte finns. På samma sätt som en bil aldrig är bara en ”bil”.
Jag har tre pojkar. De två äldre leker med duplo, tågbana och klossar bland annat. De gillar att bläddra i böcker, Charlie försöker till och med läsa dem. På deras rum finns både leksakskök, dockor, bilmatta och traktorer. För de är inte ”pojkar” först och främst. De är barn först och främst. Väljer jag att måla in dem i ett hörn där de bara får leka med bilar och blåa saker kanske de kommer gilla det mest. Men nu ger vi dem möjlighet att välja. Helt själva.
Allt i garderoberna är inte blått, grönt och andra ”pojkiga” färger. Till Charlie får vi inte välja längre så han får köpa vad han vill (inom rimliga ekonomiska gränser. Det och att kläderna ska passa för lek är våra enda krav). I Joakims garderob finns alla regnbågens färger. Mycket blått och grönt finns, men det är oftast kläder vi fått. Sen ska jag erkänna, jag köper kläder mer efter funktion än att det ska vara vissa färger. Jag väljer hellre ett par svarta mjukisbyxor än ett par rosa tighta jeans. Men får jag välja mellan lila eller blåa mjukisbyxor kan jag lika gärna köpa lila.
Men man ska komma ihåg en sak när det handlar om genus. Det handlar aldrig om att ta bort. Det handlar inte om att neka barnet att leka prinsessa eller med bilar. Det handlar om att erbjuda mer. Ge val. Många jag stött på verkar tro att döttrar till genusmedvetna personer inte får dockor eller prinsesskronor. Det får de säkert, men de får också bilar och verktyg.
När vi redan från börjar behandlar könen annorlunda är det inte konstigt att det behandlas annorlunda när man är 30 år heller. Vi måste börja från början. Vi måste sluta behandla tjejer som att de är mindre värda än pojkar. Det finns så många skillnader att jag inte ens orkar ta upp alla. Men alla skulle tjäna på att bli behandlade lika. I en värld där det är okej att en tjej skitar ned sig, att en pojke är ”känslig” osv. Eller kort och gott. En värld där alla barn är barn först och främst och ett kön sist. På samma sätt som vi vuxna vill vara människor först, och ett kön sist.
HÄR (länk) finns spännande ögonöppnande läsning!
