Att ha tre barn, varav två är lediga från förskolan, är ganska tufft ibland. Jag förstod att barnen skulle bli uttråkade om vi ”bara” var hemma. Så jag och Joakim hämtade Charlie på förskolan medan Jimmie matade och gjorde Mikael i ordning. Medan vi väntade på det lekte vi lite på gården. Sedan åkte vi till Ikea. Charlie brukar älska Ikea. Men direkt vi kom in ville han till ”Småland”. Vi förklarade då för honom att då blir det ingen mat (vilket inte egentligen skulle behövas, klockan var kvart i ett, han hade ätit en rejäl lunch vid 12) och det förstod han. Han fick gå in och leka. Vi gick genom varuhuset och hämtade honom när det gått en timme. Direkt börjades det. Han var ju inte beredd på att det gått en timme. Det utmanades om allt. Han skulle inte gå, han skulle gå och äta, han skulle inte klä på sig etc. Jag försökte alla knep. Visade att jag förstod (Ja jag förstår att du är hungrig, du kan få macka när vi kommer hem), förklarade läget (Vi sa att du fick välja och du behövde inte äta sa du) och att få honom att tänka på annat. Inget hjälpte.
Till slut kom vi hem. Men han hade fortfarande inte lugnat ned sig så jag och han satt kvar i bilen till han lugnat ned sig. Det tog sin lilla tid, för när han väl ”köpte” att det blev macka köpte han inte att han inte fick Fanta till, och när jag gick med på saft så skulle han ha ett speciellt glas etc. Det blir ofta såhär. Han fastnar. Han vill egentligen inte utmana men han vet inte hur man stoppar heller. Just idag funkade det att löpa linan ut. För när han inte skulle få saften i det glasen han önskade så beklagade han sig över att han inte skulle få tillräckligt med saft. När jag förklarade att vi fyller på om det tar slut gick det tillslut bra. Den så ”vrålhungriga” ungen skulle inte ha någon macka när vi kom hem.
Men som många gånger innan så tar det liksom aldrig slut. Det enda som egentligen kan bryta cirkeln är att det blir natt och han somnar. Det tjatades om det mesta. Vi skulle åka till en affär, vi skulle göra ditten och vi skulle göra datten. Det försöks ständigt med något nytt. Varför vet jag inte. Ibland känns det som att hela han är fylld i känslor han inte kan sätta ord på. Och att det då blir ”lättare” att agera på något han kan sätta ord på. Det tog otroligt mycket energi från mig och jag kände att jag behövde en paus. För att hålla humöret uppe helt enkelt. Jag testade att lägga mig i sängen. Det är fantastiskt rogivande att ligga i sängen och kolla ut genom fönstret, då ser man löven på träden som rör sig i vinden. Det var rogivade till barnen kom in och det tjatades än en gång om något nytt. Tog därför med mig Joakim ut. Rätt eller fel vet jag inte. Det är halva grejen som förälder, att hela tiden fundera på om man gjort rätt eller fel. Efter fem minuter ringde jag till Jimmie. Eftersom Charlie lugnat ned sig sa jag åt honom att han kan säga åt honom att han kan komma ut om han inte tjatar. Efter ett par minuter kom han.
Vi hade det mysigt där vi byggde sandkakor, jag bjöds på sandkladdkaka och allt möjligt. Det var andra föräldrar och barn ute samtidigt, och när de skulle fika fungera det inte längre. Då ville Charlie också ha fika. Och det kan jag förstå, men jag tycker inte man kan fika varenda dag, och jag visste att han hade fikat de två dagarna innan. Så det var bara att gå in igen. Väl där blev det några rundor till med känslostormar. Han har det nog riktigt jobbigt med sig själv, i ena stunden vill han att man ska sitta nära och andra stunden ska han slå på en. Reser man sig då tycker han att man ska sätta sig igen. Jag tycker inte jag ska behöva stå ut med att bli slagen. Jag ska inte behöva sitta och ta det. Jag ger mina barn all närhet de ber om, men de ska inte slåss, sparkas, bitas eller annat ”elakt” under tiden.
Men någonstans där tog det slut. Det bara gick över. Det var som att trycka på en knapp. Han gick och gav Jimmie en uppriktig ursäkt utan att någon bett honom och han blev harmonisk igen.
Imorgon har jag lovat honom att han ska få vara ledig, han gillar inte tisdagar på förskolan och vi andra är ju hemma. Hoppas på en bättre dag imorgon helt enkelt. Men vi avslutade med en mysig kväll där vi först spelade Uno och sen lite Minecraft. Men jag kan känna att idag är det nog Charlie som fått mest uppmärksamhet, men kanske är det också han som behövt den mest.
