För kanske ett halvår sedan fastnade jag för ergonomiska bärdon. Innan hade jag haft trikåsjal till bägge barnen, men jag hade inte avancerat till en bärsele eller en vävd sjal. Om man inte räknar den där ringsjalen jag köpte på Ullared och använde en gång innan jag insåg att det inte funkade för mig och min dåliga rygg. Men så blev Joakim 18-19 månader och hamnade i en separationsfas. Då köpte jag en mei tai, som är en blandning mellan sjal och sele. Joakim älskade den, jag älskade den inte lika mycket ;) Så jag köpte en vävd sjal. Och sen en bärsele anpassad för ”toddlers”, dvs större barn.
En BB-tai, den typen av mei tai jag testade :)
Min (Joakims?) Tula Toddler bärsele! Kärlek vid första ögonkastet!
Jag älskade att kunna ge mitt barn närheten som han önskade samtidigt som jag kunde ha händerna fria. Dessutom var jag ju gravid och det var bättre att bära ergonomiskt än med armarna.
Sen dess har bärdonshögen här hemma ökat lite. Nu har jag två olika vävda sjalar, en tunn och en tjock. Mei taien har jag sålt. Två bärselar, en för Joakim som är större och en med spädbarnsinsatts till Mikael. Sen har jag en trikåsjal också, men den används inte så mycket :P
Trikåsjalen med Mikael i :)
Den tunna sjalen behöver egentligen bytas ut för den glider så mycket att det inte är bekvämt att bära i en längre stund utan att efterdra. Att efterdra funkar bra hemma eller på öppna förskolan. Men det funkar inte lika bra om vi skulle vara ute på en promenad. Den tjocka sjalen är lite väl tjock för ett spädbarn tycker jag. Den är mer anpassad efter Joakim. Så jag behöver köpa en ny sjal. Jag tog upp detta med Jimmie. Hans svar är: ”Det kan väl vänta till nästa gång vi får pengar iaf”. Det är ett BRA svar. Han inser att vårt barn mår bra av att bli buret. Han litar på mig när jag säger att jag behöver en ny. Han ifrågasätter inte varför de jag har inte funkar.
Den fina vävda sjalen jag köpte till Mikael som nu behöver bytas ut :(
Jag läser om personer som frågar hur de ska förklara för sina partners att det behövs en ny sjal. Där partnern inte alls förstår. Inte vill förstå. Det ska finnas EN sjal som funkar till ALLT. Visst går det att ha en sjal som funkar till allt. Men hur många har ett par jeans? Bär man sitt barn en gång i veckan eller så förstår jag att man bara behöver ett bärdon. Men när man bär flera timmar per dag kan det iaf vara skönt att ha en reservsjal! För vad gör man när sjalen är smutsig och behöver tvättas? På samma sätt har du ju fler än ett par byxor. För att kunna välja vilka som passar bäst för dagens väder, ditt humör och för att kunna byta om du råkar spilla milkshake eller kaffe på dem.
Dessutom brukar ofta partnern ha något hen vill lägga pengar på. För Jimmies del handlar det tydligen om modellflygplan och eBay-shopping. Och när han får köpa ett modellflygplan som han och Charlie ska köra med (mest han), varför skulle jag inte få köpa en sjal? Precis. Och de flesta har en hobby. Hobbies brukar kosta pengar. Så varför ska (oftast) maken ha rätt att ha hobbies medan kvinnan ska behöva be om lov för att få köpa en sjal, gå och klippa sig eller liknande?
Och det är inte bara med sjalar. Nu drar jag många över samma kam. Men ofta är kvinnan den som är hemma den första tiden. Kvinnan inser då ofta saker som behöver köpas. Jag t. ex vet att jag sa till Jimmie flera gånger när Joakim var liten att vi borde köpa en nappflaska till. Det var ganska onödigt tycker Jimmie. Till den dagen nappflaskan låg i skötväskan som låg i bilen som Jimmie var iväg och besiktigade medan jag var hemma med en hungrig Joakim. Sen den dagen köper jag vad jag tycker behövs (när vi snackar saker som nappar, nappflaskor, snuttar etc). Jimmie tycker nog det är ganska skönt dessutom, för utskällningen han fick när han kom hem var inte att leka med ;)
Men ja. Kvinnan ser ett behov. Det kan vara så enkelt som en extra nappflaska. Eller ett babygym. Eller en bärsjal. Kvinnan tar upp det här med mannen. Antingen säger hon: ”Imorgon åker jag och köper ett babygym för det skulle bebisen uppskatta” eller så säger hon: ”Vi skulle behöva ett babygym”. Jag har märkt att använder man den senare frasen med män så verkar de tolka det som: ”Det vore trevligt att ha ett, men det är onödigt och vi klarar oss egentligen”. Sen kanske man köper det där babygymmet (eller vad det nu är för något ”onödigt”) så märker mannen att det fanns ett behov och kan till och med få för sig att det var hans förslag.
Jimmie har inte gått en meter utanför dörren med Mikael ensam. Inte heller Mikael och ett eller två av de andra barnen. Jag gör det varje vardag. Därför vet Jimmie att han gör bäst i att inte ifrågasätta vad jag ser för behov med bärsjalar eller bärselar. På samma sätt som jag inte kör bil. Därför ifrågasätter jag inte när den behöver tankas eller ha ny spolarvätska. Fler kvinnor borde tänka på det här. För vi är inte det svagare könet, men jag och många andra har tidigare gjort oss själva svaga. Vi har bett om lov osv. Sluta med det. Vi är jämlika i förhållandet. Ni kanske inte drar in lika mycket pengar, kanske för att ni är hemma och är föräldralediga med ert gemensamma barn. Men ni är inte sämre för det. Ni har inte mindre att säga till om. Kom ihåg det.
