På barnens förskola så kramar man hej då i hallen, sen går barnen in i ena lekrummet för att vinka hejdå i fönstret. När Charlie började där för ett år sedan så förstod jag faktiskt inte varför. Men Charlie tyckte ju om det så då var det bara att hänga på. Men jag har alltid funderat över varför man ska ”dra ut” på avskedet. Men ja, eftersom förskolan har den erfarenhet den har och det verkar funka så har jag som sagt inte brytt mig.
Nu har Joakim börjat på förskolan. Vid två tillfällen har han inte velat släppa mig i hallen, gnällt när han följer med läraren in i lekrummet. Sen står han vid fönstret. På fyra meters promenad har gnället slutat. För han får vinka! Med ett stort leende på läpparna vinkar han hejdå i fönstret. Tryggheten i läraren som håller upp honom och busar med honom. Tryggheten i mamma som står glatt på andra sidan fönstret och vinkar.
Att vinka i fönstret är inte att dra ut på det. Det är att visa för barnet att ”här är du trygg, mamma/pappa vet det”.
För Joakim (och Charlie) funkar det här med vinka i fönstret otroligt bra. För jag ser att gnället är över innan jag ens lämnat förskolans gård.
