En sak med mig är att jag går in för saker. T. ex när jag började göra smycken. Då köpte jag massor med pärlor och höll på varenda kväll och jag gav bort i present osv. Sen blev jag inne i virkning (för femtiotredje gången) och satt och virkade varje kväll. Sen blev det stickning. Nu är det tydligen bärdon jag är inne i. Fick hem min mei tai igår (BB-Tai). Testade lite snabbt med Joakim i. Han tyckte att själva knytandet var lite tråkigt men när det var färdigt mös han in sig ordentligt <3 Det är aldrig för sent att börja. Nu kommer han inte bäras fyra timmar om dagen osv, men skönt att ha något ergonomiskt när han faktiskt kräver att bli buren. Bättre för oss allihopa helt enkelt. Jag litar dessutom mer på sjalen än mina egna armar.
Fördelen med en mei tai är att den är hyffsat lättknuten. Nästan lika lätt som en bärsele. Nackdelen är ju att de kan växa ur den fortare än en vanlig sjal, för du kan ju bestämma mer på en sjal. Men den passade Joakim just nu i alla fall och verkade inte bli utvuxen i det närmaste.
Men nu vill jag också ha en vävd sjal. Om inte annat så till bebisen. Om jag nu tänkt bära mycket, vilket jag vill, så kommer det nog behövas mer än en sjal. För mina barn brukar vara kräkbebisar. Så nu letar jag efter billiga, fina sjalar som inte är helt omöjliga att tvätta. Blir nog en i bomull till en början tänker jag mig :)
Efter att ha läst på är jag glad att jag aldrig burit mina barn i en babybjörn eller liknande. Skit i att den är otroligt dålig för föräldrarnas ryggar, den är extremt dålig för barnens höfter. Det bästa är att bära i grodposition. Vill man inte sjala finns det massa bra bärselar som är ergonomiska både för den som bär och den som blir buren. Hoppas nu jag får en bebis som gärna vill bli buren. Tredje gången gillt så att säga!
