Nu brinner det verkligen i knutarna. Det här med dop har varit en spännande historia. Först inväntade vi att se om Jimmie fick sommarjobb. Sen inväntade vi att veta när det skulle passa svärföräldrarna. När vi väl fick reda på allt funkade inte den kyrkan vi ville. Inte heller vårt andrahandsval. Så vi sög på karamellen ett bra tag. Vi funderade på att ha ett intimt dop med bara vi i familjen och sen ha ”dopfika” den dagen det passade för alla. Men nja, det kändes inte riktigt rätt. Så idag fick vi reda på när det är dags för dop. Tyvärr brinner det såpass i knutarna att vi fick skriva på facebook till de vi tänkt bjuda in så de skulle hinna planera in det i sina kalendrar. Inbjudningskort är beställda och kommer senast måndag, sen ska de läggas i kuvert med rätt adress, postas och hitta fram.
MEN, det positiva är att ingen sagt ännu att de inte kan. Så ja, det är ju toppenbra! Så nu ikväll har jag roat mig med att skriva ut ingredienserna som krävs till kakorna som ska bakas. Det ska vi snart börja med, de får ligga i frysen till det är dags. Bättre att baka i förväg än att stå med det veckan innan. Det är sammanlagt nio olika sorters kakor jag tänkt baka. Det är lite blandat med ”vanliga” småkakor, godiskakor samt lite med citron med. Jimmie har beställt kanelbullar också, men det är ta mig tusan det tråkigaste som finns att göra så det får antingen köpas eller så får han baka dem. Jag gör det inte. Alltså. Två olika jästperioder osv. Jag gillar helt enkelt inte bullar.
Vi måste också prova om Mikael kan ha Joakims dopklänning. Vore ju jobbigt om vi behövde köpa en till. Dopklänningar är ju en grej man bara använder en gång. Måste komma på vad jag ska göra med dopklänningen sen också. Ska den säljas? Ska det sparas och hänga i garderoben där jag ska hoppas på att Joakim eller Mikael en dag vill låna den till sina barn? Charlies farmor har en fin dopklänning som går i släkten där så skulle Charlie låna en skulle det vara den… Jag kan sakna att vi inte har en sådan tradition i vår familj, men ska jag ”tvinga på” mina egna barn en sådan? Jimmies familj har förövrigt också en sådan tradition, men den klänningen skulle inte passat Joakim när det blev dags för hans dop, och Mikael är om möjligt än större så den passar inte. Så. Vi får komma på hur vi ska göra med den där jäkla klänningen. Tur den inte var dyr i alla fall :)
Annars tror jag det mesta ordnar sig. För mig handlar inte dop så mycket om att ha den perfekta tillställningen etc. Det handlar om att flera personer som inte ens träffat Mikael än ska få möjlighet att träffa honom. Dessutom är det viktigaste inte fikat för mig. Det är själva dopet.
Så ja, nu hoppas jag på att inbjudningarna kommer fort. Ska ta och samla ihop adresserna också.
