Dagen började med en tripp till öppna förskolan med Joakim och Mikael. Det var ganska okej väder när vi gick dit och inte trodde jag väl att det skulle vara en halv storm när vi skulle hem. Men så var det. Regnet öste ned och det blåste något ordentligt. Joakim skulle åka vagn och Mikael bärsele. Jag hade inte med något regnskydd till vagnen för det låg hemma. Jag hade heller inget paraply, det låg i bilen. Så vi springer till busshållsplatsen. Den lilla joggingturen gjorde oss otroligt blöta så jag ringde till Jimmie. Han var ju ändå på väg hem från skolan så han fick komma och hämta Joakim. Mikael har ännu ingen fast bilstol utan han använder fortfarande babyskyddet. Som stod hemma i hallen. Så jag och Mikael fick paraplyet och gick tillbaka till busshållplatsen. Jag tänkte att det var lika bra att gå, jag hade ju paraply och Mikael kanske kunde somna.
Det var en fin tanke. Jag tänkte dock inte på att det blåste. Handen vitnade medan jag krampaktigt höll i paraplyet. Det var vattenpölar överallt dessutom. När jag gått halva vägen blåste paralyet sönder så jag fick spendera resten av promenaden att vika det så Mikael inte fick något regn på mig. I samma veva tappade Mikael sin mössa i en vattenpöl också. På flera ställen gick det inte att gå runt vattenpölarna så jag fick kliva i dem med mina dyngsura sneakers.
Väl hemma var jag blöt från fötterna upp till skrevet. Knäppte av mig Mikael, som sovit igenom hela pärsen och som fortsatte sova. Tog av mig de blöta kläderna och la mig i sängen. Men fy tusan vilken pärs. Det finns dock några positiva saker med det hela:
- Jag kanske var kall in till benmärgen, men Mikael var inte det minsta kall!
- Min billiga bärjacka från Bonprix som ”bara” är vattenavvisande släppte inte ens in en droppe regn!
Men nästa gång tar jag bussen. För den bussen jag inte orkade vänta på kom fram samtidigt som jag. Jag sparade alltså inte ens tid.
