Förra veckan var vi ned till Sölvesborg och hälsade på Jimmies familj. Det var roligt för hela familjen och otroligt mycket var barnanpassat. Dels gjorde vi lite utflykter bara ”vi” i familjen, t. ex till Eko-hallen och till Glassbåten. Sen var vi iväg allihopa plus barnens kusiner till Hanö, en liten ö utanför Sölvesborg.
Vi kom fram runt halv två på måndagen efter en låååång resa ned med många ”när är vi framme?”. Just den dagen gjorde vi inte så mycket mer än umgås och barnen lekte av sig all sin rastlöshet. Charlie blev lite utmanande på kvällen, men det är inte så konstigt kanske. Han ville kolla så att reglerna var detsamma som hemma.
Vi var som sagt till affärer, vi var till Slottsruinen och matade ankor, lekte i centrum. Vi åkte båt till Hanö, åt glass på glassbåten och lekte en massa. Vi kanske inte gjorde så himla mycket egentligen, men det var lagom för oss. Vi kom iväg hemifrån och barnen fick uppleva andra miljöer. Det passade oss bra att göra något på förmiddagen och sen vara ”hemma” på kvällen. Då kunde vi lägga barnen när det behövdes utan att stå där med trötta barn som gnäller.
När vi satt hemma och packade inför resan så frågade jag hur vi skulle göra med barnvagn. Vi använder sällan barnvagn till Mikael så jag tyckte det var onödigt att ta med den. Jimmie tyckte till en början att den skulle med, men han insåg också att det var onödigt. Istället hade vi med tre bärdon. En mei tai, en långsjal och en ringsjal. Samt en bärsele till Joakim, som Jimmie tyckte var onödig att ta med ;)
Jag kan säga att vi använde alla olika bärdon. Ringsjalen var perfekt när vi skulle in på en loppis på lördagen. Det regnade, vi hade inget paraply och därmed ville jag att det skulle gå snabbt att få på sjalen. Och ringsjal går fort. Jag drog på mig den i bilen, i med Mikael, dra åt så han inte ramlar ut och sen springa in. Väl inne med skydd mot regnet kunde jag förbättra hur sjalen satt etc och det gick bra att använda sjalen.
På Hanö började jag med att bära Mikael, men sen tog Jimmie över så att jag kunde bära Joakim om det skulle behövas. Och det behövdes. Han blev himla trött så jag satte upp honom på ryggen och där somnade han skönt. När alla säger att de inte orkar bära efter en viss ålder eller vikt så har de oftast inte testat rätt bärdon tänker jag. 13 kg tvååring på ryggen kändes inte ens. Jag fick göra några små inställningar för att få det att sitta perfekt, men när det väl gjorde det så var det underbart.
Jag kan inte minnas ett enda tillfälle när jag tänkte ”Åh nu skulle vi haft vagnen”. På Hanö hade vi missat en hel del av det vi gjorde om vi haft vagnen. Vid slottsruinen hade jag inte kunnat gå upp för en trapp för att kolla in ruinen. Man blir himla låst av en vagn. Och nu när jag låst upp mig så märker jag det tydligare. Ja. vagnen har sina goda sidor också, men jag är inte så övertygad för tillfället.
