Värmlandsmamman

Mikael S K R I K E R hela tiden. Om han är glad, om han är ledsen, om han är arg och om han är upprörd. Minst sagt hela tiden. Ibland känns det som han skriker minst en gång i minuten. Jag undrar vad grannarna tror.

Joakim är också inne i en extrem trots. Vissa dagar gör han bara tvärtemot hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag fått gå från förskolan med ett barn utan ytterkläder på sig. För jag orkar inte bråka om det. Han brukar komma på efter några steg att skor vore något bra i alla fall. Joakim är också överjäklig mot Charlie mest hela tiden.

Charlie är den enda som håller sig hyfsat lugn. Han pratar mest hela tiden dock. Jämfört med de andra två är det rena drömmen.

Idag har jag klätt på barnen 3 gånger. Det går till ungefär såhär:

• Jag säger till att vi snart ska klä på oss.
• Jag säger till att vi ska klä på oss.
• Charlie går och börjar med en gång.
• Mikael går också till hallen.
• Joakim går åt ett annat håll.
• Charlie är färdig (eftersom han klär sig själv) och går ut och väntar.
• Jag klär på Mikael under stora protester.
• Mikael är färdigklädd och står och skriker för han vill gå ut. Joakim har fått på sig en sko.
• Försöker ta på Joakim hans tröja men han kan själv. Lägger ned hans tröja så han kan ta på sig den. Han kastar den åt ett annat håll.
• Försöker igen. Förklarar att vi kan missa bussen. Tillslut får han på sig tröjan. Samma cirkus med jackan.
• Tillslut är vi färdiga. Och det är jag med!

Testa detta tre gånger om dagen. Testa också att ha tålamod hela den stunden. Det är svårt. Jag kan ärligt säga att jag behöver träna på det. Det är skönt att en kan klä på sig själv och inte blir irriterad för att han kan få vänta ute i 5-10 minuter. Snarare irriterad för att han inte får vara ute längre och leka (han får dock vara ute så mycket han vill annars).

Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba.