För några månader sedan så råkade jag nämna för Charlie att han snart ska ta en spruta. Han blev otroligt upprörd och tyckte det var en otroligt dålig idé. Detta sammanföll med att Jimmie var iväg på något och vi skulle till BVC med Joakim. Så för att ”köpa” mig lugn så lovade jag att när man tar spruta får man en tidning. Det funkade. I tio sekunder. Sen blev han arg för att han inte skulle ta spruta just DEN dagen.
För två veckor sedan kom tiden hem. Förra veckan gick han och tjatade om att han skulle ta spruta osv. Idag var det dags. Han tjatade mest hela tiden vi väntade. Han tjatade när sköterskan frågade frågor. Sen var det dags. Sköterskan förklarade hur hon skulle göra och så var det dags. Han ville inte sitta i någons knä och han ville inte ens hålla handen. Han tittade på sprutan och sa inte ett knyst när hon stack in nålen. Han ryckte till lite, men vem gör inte det?! Och som hans pappa sa, det kan inte bara vara tidningen det handlade om, för aldrig någonsin innan har en tidning varit SÅ viktig för honom.
Han fick i alla fall jättemycket beröm av både mig, sin pappa och av sköterskan. Hjärtat svämmar över av stolthet när han kommit så långt att man kan prata med honom och resonera med honom så han förstår. T. ex förra veckan så bestämde vi att han inte får se på TV på morgonen längre för han går upp tidigt för att göra det. Han blev sur (och i två dagar gjorde han det ändå….), men sen kunde vi resonera med honom och förklara varför han inte fick se på TV och vi möttes halvvägs så han fick se på TV lördag och söndag. Helt enkelt, det går att resonera med honom och man kommer otroligt långt med att visa förståelse.
Och Joakim då! Vi tränar nu på att bli självständiga i avklädning. Han öppnar halva dragkedjan på jackan och han tar av sig mössa, vantar etc själv. På förskolan ställer han stövlarna på sin plats. Han förstår enkla anvisningar. T. ex när det är dags att byta blöja så säger vi: ”Gå till toaletten” och så gör han det. Sen kan han ju skita i de enklaste anvisningar också, men det gör väl alla barn? ;)
Mina barn är min stolthet. Och när de blir så fina som mina så blir man extra glad. Charlie som har en sån personlighet att personer som bara träffat honom två gånger minns honom. Joakim verkar gå i brorsans fotspår han med. Joakim som kan få mötande fotgängare på andra sidan gatan att le och vinka.
