Fram till för ett halvår sedan visste jag inte riktigt vad sömnlösa nätter med barn var. Visst att det enstaka gånger blev lite vaket på natten, det köper jag. Men jag hade aldrig upplevt riktig sömnlöshet (om vi inte räknar de där sex nätterna jag ammade Mikael i fyra-fem timmar per natt, men det var bara sex nätter…). Det här med tre barn gick ju HUR lätt som helst. Alla var i säng klockan åtta på kvällen bla bla bla.
Nu är livet lite annorlunda. Mikael har vissa nätter när han MÅSTE vara vaken mellan 22-24. Ofta infaller detta med att Joakim kommer upp 00:30 i ren panik och ska sova på soffan. Alternativt så väntar han till klockan 04 och somnar inte om alls. T. ex dagen Charlie skulle ha luciatåg. Som tur är var han hos sin pappa då så vi behövde inte stressa för att lämna honom i rätt tid etc, men vi skulle ju vara där en viss tid och se det hela. Just där och då, med den tröttheten var två barn inte alls lätt.
Men ja. Det börjar bli sömnlöst. Igår vaknade inte Mikael fören vi gick och la oss. Han åt och skulle precis somna om när han bajsade. Jimmie gick och bytte blöja på honom och Mikael hann nog precis somna om innan man hörde Joakim i full panik. Rusar upp till honom. Man hör hur han har jobbigt med andningen och vi går till soffan. Han får en puff med airomir men det hjälper inte så en halvtimme senare ungefär får han en till. Han är inte alls sugen på att sova. Jag däremot är det. Så jag somnar innan honom medan han kollar på I drömmarnas trädgård på youtube. Jag ska inte säga att det är det smartaste att göra. Men klockan halv ett på natten vill man bara sova. Och att bråka med Joakim då skulle leda till att ingen sov. Nu kunde Mikael och Jimmie få sova i lugn och ro i alla fall.
Jag tror Joakim behöver någon mer läkande medicin. Just nu har han ju bara Airomir och den hjälper bara för stunden. Den läker inget. Vi ska testa att köpa en luftfuktare till deras rum också. Det är jobbigt att se honom nu faktiskt. Han är ju ”frisk”, men så fort vi kommer ut i kylan eller sätter oss i bilen så hostar han så mycket. Fördelen är ju att vi får gå genom barnmottagningen så de gör väl så gott de kan en utredning på honom.
