Det har under veckan gått att läsa om att Åhléns fått kritik för att de haft olika avdelningar på sina barnklädesavdelningar. Inte för att de haft storleksindelat utan för att de haft indelat efter könstillhörigheten hos barnet. Ganska tidigt hör man personer fråga: ”Men finns det inget bättre att bråka om?” eller liknande.
Jo självklart. Om någon frågade mig om jag fick välja mellan att ta bort könsindelning av kläder eller ta bort alla krig så skulle jag ta bort alla krig. Helt klart. MEN. Det är ingen ”skitsak” att barnkläder delas in efter kön. Det kan inte vara en nyhet att barnen formas redan som barn. Mest som barn faktiskt. Att alla barn redan från ett års ålder får se att flickor har rosa och pojkar har blått så kommer de lära sig det. Det spelar nästan inte ens någon roll vad man som förälder säger. Det enda man kan göra är egentligen att inte ha med barnen i klädaffärer. Lycka till med det när barnen blir äldre… Jag har inte fått välja kläder till Charlie på 3 år. När vi köper kläder brukar han dessutom förvåna mig så det är sällan jag kan ens förutspå vilka kläder han kanske skulle vilja ha.
Självklart spelar uppfostran roll. Mina barn är mer öppna än andra barn för att jag säger ifrån när de säger att ”lila är för flickor” eller ”blått är för pojkar”. Men de ser ju i affärerna. De är ju inte dumma precis.
Så ja, det är viktigt att ändra. Om du sen fortfarande vill klä din son i blått så är det bara att gå och hämta blåa kläder. Det blir knappast svårare. För oss som kryssar mellan avdelningar blir det lättare. Nästa grej kan ju bli att göra storlekarna lika stora oavsett om det är sytt för en pojke eller en flicka. För det är ologiskt att storlek 122 i ”flickstorlek” ska vara två storlekar mindre än storlek 122 i ”pojkstorlek”. 122 står ju för längden, en tjej som är 122 cm lång borde rimligtvis vara lika lång som en pojke som är 122 cm lång. Men jag kanske är för korkad för simpel längdmatematik.
Och jag vill vänligen uppmana er föräldrar som läser detta. Oavsett vilka färger eller kläder ni använder till era barn, säg inte ”flickfärg” och ”pojkfärg”. För sen kommer de till förskolan eller skolan och säger: ”Men varför har du en flickfärg på dig?”. Sen kan man också fundera över varför det oftast är okej för en flicka att vara ”pojkig” medan en pojke inte ska vara ”flickig”. Vad är det som är FEL med att vara ”som en flicka”? Vad ni kommer fram till får ni göra vad ni vill med. Så länge ni slutar med ”Du ser ju ut som en tjej ju!” eller ”du springer som en tjej!”. Tack.
